Joost Klein, rapparen som stängdes av i Malmö och nu turnerar jorden runt

Joost Klein

Photo: VDanDesign / CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

Född	10 november 1997 Leeuwarden, Netherlands
Yrke	Rappare och sångare
Priser	1LIVE Krone — Bästa Låt · Popprijs · 3FM Award — Bästa Artist · Zapp Award — Favorit Spår NL

På finalkvällen i Eurovision Song Contest stod Nederländerna kvar i startordningen, men hade ingen artist att skicka upp på scenen. Joost Klein, som hade slutat tvåa i sin semifinal med Europapa, hade tidigare under dagen tagits ur tävlingen av Europeiska radio- och tv-unionen efter en konfrontation bakom scenen med en kamerakvinna. Hans bidrag blev det första i tävlingens historia att diskvalificeras efter att evenemanget hade inletts. Det borde ha stängt Europas dörr för en gabberälskande rappare från Friesland som mest sjunger på nederländska. I stället öppnade det en ännu större dörr.

I dag är han mitt uppe i sin första världsturné, en serie på 33 spelningar som tagit honom från Buenos Aires till Coachellas ökenscen och avslutas i Australien. Frågan hans karriär hela tiden ställer är hur långt en röst på ett litet språk kan nå, med en överdimensionerad blå kostym och en berättelse om sorg. ”Hans berättelse går rakt igenom språkbarriären”, sa musikjournalisten Atze de Vrieze från 3voor12 till den nederländska tv-kanalen NOS när turnén drog i gång. Nu dyker barn upp på hans konserter klädda som honom.

Klein växte upp i Britsum, en by strax utanför Leeuwarden, staden där han föddes den 10 november 1997. Han var familjens sladdbarn, med en bror och en syster som var ungefär femton år äldre. Han var tretton när hans pappa dog i cancer. Mindre än ett år senare dog hans mamma i hjärtstillestånd, och därefter tog syskonen hand om honom. Hans bror, född 1983, blev hans manager och lånade ut sitt födelseår till titeln på ett album från 2019, 1983. Klein gick på Stedelijk Gymnasium i Leeuwarden men gick aldrig ut skolan.

Vid det laget hade han redan en publik. Som tolvåring startade han YouTube-kanalen EenhoornJoost, ”Enhörnings-Joost”, och fyllde den med sketcher och korta dokumentärer. Efter att kvällsprogrammet RTL Late Night utsett honom till en YouTube-talang växte kanalen till närmare 88 000 prenumeranter i slutet av 2015. Tillsammans med producenten Mick Spek började han lägga ut låtar på nätet, och 2016 blev videon till Bitches hans första att nå över en miljon visningar på YouTube. Debuten, Dakloos, kom ut samma år. En kort sejour på skivbolaget Top Notch tog slut när Klein grundade sitt eget bolag, Albino Sports. Mixtapet Scandinavian Boy och singlar som Ome Robert byggde upp en kultpublik i Nederländerna och Flandern. 2018 gav han ut en diktsamling, Albino, eftersom hans pappa hade skrivit en bok och sagt åt honom att göra detsamma.

Det tyngre materialet kom med Fryslân, albumet från 2022 som fått sitt namn efter hans hemprovins och producerades helt av Tantu Beats, samarbetspartnern som sedan dess har format hans sound. Bland samplingar av Doe Maar och Crazy Frog fanns Florida 2009, en låt om föräldrarnas död. Han framförde den för första gången på Pinkpop den sommaren, efter en kort uppmaning till publiken: ”Den här låten är bara till mina föräldrar, så lyssna gärna.” Wachtmuziek från samma skiva blev en av hans mest kända låtar.

Tyskland nådde han via en sidodörr. 2023 byggde Berlinrapparen Ski Aggu och Klein upp Friesenjung kring en sampling av Otto Waalkes, den ostfrisiske komikern vars egen låt hade gjort om Stings Englishman in New York till ett skämt om livet i Friesland. Låten gick upp på förstaplatsen i Tyskland och Österrike och vann 1LIVE Krone för årets bästa låt. På hemmaplan tilldelade Buma Cultuur honom Popprijs för hans bidrag till nederländsk pop. Med stöd från DJ:ar på radiostationen 3FM samlade en namninsamling 25 000 underskrifter för att få honom skickad till Eurovision, och tv-bolaget AVROTROS sa ja.

Europapa skrevs som en hyllning till öppna gränser och ett brev till hans pappa, som hade lärt honom att gränser är något människor hittar på. Låten är retroglad happy hardcore i samma anda som 2 Unlimited och Vengaboys, samskriven bland annat med gabberpionjären Paul Elstak. Den blev hans första etta på båda de stora nederländska singellistorna och det mest strömmade bidraget i 2024 års tävling på Spotify och YouTube.

Vad som hände efter hans semifinal i Malmö den 9 maj 2024 har aldrig blivit helt utrett. Kamerakvinnan uppgav att Klein gjorde en hotfull rörelse mot henne när hon filmade honom på väg av scenen; AVROTROS hävdade att hon fortsatte filma i strid med överenskommelser som träffats i förväg. EBU stoppade honom först från repetitionerna och sedan från finalen, ett beslut som AVROTROS kallade ”mycket hårt och oproportionerligt”. I augusti lade den svenska åklagarmyndigheten ned ärendet och uppgav att det inte gick att bevisa att handlingen kunde framkalla allvarlig rädsla eller att det var hans avsikt, samtidigt som myndigheten konstaterade att han hade gjort en rörelse som träffade hennes kamera. Klein pratade senare i den nederländska talkshowen Eva om utmattning, psykisk press och dödshot. Hans album från 2025, Unity, med gäster som Spinvis, Scooter och Tommy Cash, innehöll rader riktade mot Eurovisionarrangörerna. När AVROTROS erbjöd honom platsen 2025 tackade han nej, trots att han redan hade skrivit en låt till tävlingen.

Tempot sedan dess har ett pris, och kritikerna har satt ord på det. Kleinkunst, som släpptes på nyårsdagen 2026 med 24 spår och gäster från Anouk till Mark Forster och DJ:n HorsegiirL, nådde fjärde plats på Spotifys globala lista över nya album. NRC, de Volkskrant och De Morgen kritiserade alla längden, och de två sistnämnda gav skivan tre av fem stjärnor och pekade på bristande urval. Klein släpper musik oavbrutet och redigerar lite, och hans tecknade persona gör det lätt att missa att hans starkaste låtar handlar om förlust.

Svaret efter Malmö blev mer musik, och snabbt. Luchtballon, som släpptes inom en månad, lånade melodin från Richard Marx Right Here Waiting till en textrad om ett förflutet som gör ont och lärdomarna man tar med sig därifrån. Trafik!, inspelad tillsammans med finländaren Käärijä, som kom tvåa 2023, följde samma sommar. I början av 2025 gick Europapa Tour över Europa och Nordamerika, och spelningarna i New York och Los Angeles, som bokats före Eurovision, sålde slut så snart biljetterna släpptes.

2026 gjorde han en enda spelning i en nederländsk arena, i Amsterdams Ziggo Dome i februari, innan världsturnén drog i gång i Buenos Aires den 27 mars. I april spelade han på Gobi-scenen på Coachella, där turnén presenterade honom som festivalens första nederländskspråkiga artist, och bjöd upp Käärijä för Trafik!. Kort före Eurovision återvände till Wien släppte han, Käärijä och Tommy Cash Boyband, en EP med tre låtar. Intäkterna från huvudsingeln I Miss Us går till Musicians Without Borders. Dutch Hardcore, tio låtar på tjugo minuter, kom den 30 juli. Tittare på flamländsk tv känner också igen honom från jurystolen: han är coach i den tionde säsongen av The Voice van Vlaanderen, tillsammans med Koen Wauters och Laura Tesoro.

Han ger få intervjuer till nederländsk press och spelar mer utomlands än på hemmaplan; 2025 var Pinkpop och Paaspop hans enda nederländska festivalspelningar. Världsturnén har sin sista etapp kvar, med Auckland den 29 november, Melbourne den 2 december och en avslutande spelning i Perth den 8 december. Eurovision-scenen han lyftes bort från visade sig inte vara den han behövde.

Utvald diskografi

Dakloos (2016)
Scandinavian Boy (2017)
M van marketing (2018)
Albino (2019)
1983 (2019)
Joost Klein 7 (2020)
Albino Sports, Vol. 1 (2021)
Fryslân (2022)
Unity (2025)
Kleinkunst (2026)

Taggar: singers, rappare, Joost Klein, Ski Aggu, Friesenjung, Europapa

Relaterade personer

Utvald diskografi

Relaterade personer

Diskussion