Det ögonblick då Tim Morris (David Spade) inser att han har skickat en flyginbjudan till fel kvinna — den excentriska och farliga Missy (Lauren Lapkus) i stället för sin perfekta match Melissa — borde ha satt tonen för en vass situationskomedi. Men i Tyler Spindels The Wrong Missy landar skämtet platt, trots Lapkus kraftfulla ansträngningar att hålla scenen levande.

Filmen följer Tim, en nyligen singel affärsman, som efter ett katastrofalt blind date med den vansinniga Missy tror han har träffat sin drömkvinna när han möter Melissa vid flygplatsen. En serie textmeddelanden senare bjuder han in henne till företagets retreatsemester i Hawaii — fast det visar sig att han faktiskt har textat med fel Melissa hela tiden.

Där The Wrong Missy verkligen haltar är i sin oförmåga att bestämma sig för vad den vill vara. Är det en absurd farce i stil med tidiga Happy Madison-produktioner? En satir av företagskultur och konferensresor? Eller en traditionell romantisk komedi om att acceptera det oväntade? Filmen försöker ta flera riktningar på en gång utan att engagera sig tillräckligt i någon av dem. Retreaten i Hawaii erbjuder en självklar scen för komedin — Tims relation till den nye VD:n Jack Winstone (Geoff Pierson), rivaliteten med kollegan Jess — men karaktärerna förblir så platta att den sociala satiren aldrig biter. Omgivningarna fyller funktionen som exotisk bakgrund, inget mer. Manusförfattarna Chris Pappas och Kevin Barnett verkar ha nöjt sig med att skissa upp situationer utan att bygga ut dem till scener med verklig komisk potential.

Lapkus är filmens starkaste kort. Hennes Missy är obehagligt charmerande — oförutsägbar på ett sätt som stundvis faktiskt skapar genuin spänning — och hennes scener sticker ut, framförallt när hon hypnotiserar Tims chef eller lugnande söver ned honom inför flygresan. Det är en prestation som kräver precision, och Lapkus levererar den med en frimodighet som påminner om klassiska komiska karaktärsskådisar snarare än om de improviserade roller som ofta befolkar Netflix-komedier. Hon bär sina scener med en energi som lyfter materialet en nivå högre än det förtjänar.

Spade spelar sin roll på autopilot. Hans Tim är en genomgående passiv figur — en man som reagerar på omständigheterna runt honom i stället för att skapa dem. Det finns inget djup i hans prestation, och det är svårt att förstå varför filmen aldrig ger Tim ett ögonblick där han faktiskt väljer att agera. Narrativt är han mer bakgrundsdekoration än drivkraft, och varje scen betonar hur lite Spade verkar engagera sig i det givna materialet.

Det visuella språket är minst sagt sparsmakat. Kameran rör sig knappt, och det finns inga minnesvärda bilder eller sekvenser som utmärker sig estetiskt. Scen följer på scen utan någon tydlig rytm; resultatet är en film som ser ut som ett pilotavsnitt av en sitcom snarare än en biograffilm. Spindel visar inga ambitioner att använda mediet för något mer än att dokumentera repliker och reaktioner.

Filmens romantiska båge är dess strukturella svaghet. Förändringen från farce till hjärtevärmare sker alltför abrupt och utan tillräcklig dramaturgisk förberedelse. Att Tim börjar se på Missy med ömhet kräver en trovärdig motivation, och filmen levererar aldrig en övertygande sådan. Scenen när han till sist gör upp med henne känns summativ snarare än emotionellt intjänad.

The Wrong Missy mottog mestadels negativa recensioner vid lanseringen i maj 2020. Kritiker noterade den slappa ambitionsnivån, bristen på visuell identitet och det oinspirerade manuset. Spade, som i tidigare arbeten har visat bättre komedi-timing, verkar här fullständigt ointresserad av sin egen karaktär. Happy Madison Productions levererar en produkt som är exakt vad den utger sig för att vara — lättviktig underhållning utan djupare anspråk. Frågan är bara om lättviktighet i sig är ett tillräckligt mål, eller om det till slut reducerar filmen till bakgrundsljud snarare än verklig underhållning.