Nikolay Khomerikis The Ninth (2019) utspelar sig i Sankt Petersburg i slutet av 1800-talet, i en stad som gripits av ett svärmeri för ockultism och esoterik. Filmen blandar deckare, thriller och skräck, och det är miljön som gör mest ljud av sig. Film Blitz sammanfattar helheten som ännu en seriemördarthriller, med ockulta inslag som garnering och en välgjord tidsatmosfär, och placerar den under genomsnittet. Skälet är intrigens inkonsekvenser, inte filmens utseende.

Handlingen börjar med att flickor bortförs på gatorna och att deras stympade kroppar hittas på olika håll i staden. Den unge polisutredaren Sergey Rostov (Evgeny Tsyganov) och hans assistent Ganin (Dmitry Lysenkov) tar sig an fallen, och för varje nytt offer blir bilden grumligare. Misstankarna för Rostov till det brittiska mediet Olivia Reed (Daisy Head), som är på turné och samlar folkmassor till sina offentliga séanser. Han hoppas att hennes verkliga eller inbillade förmåga att frammana de dödas andar ska sätta honom på mördarens spår. Moria Reviews beskriver det som hittas i ett av offren som en sten dekorerad med ett pentagram, medan Film Blitz talar om ett hårdkokt ägg med samma tecken. De två recensenterna skiljer sig alltså i detaljen men är överens om tecknet och om vad det betyder: ett ritualmotiv. Enligt Moria Reviews ser Rostov samma pentagram på affischerna för Olivias turné, och det leder honom till henne.

Petersburg är filmens starkaste kort. Moria Reviews kallar The Ninth visuellt slående och pekar på hur nästan varje bild förlägger handlingen mot klassiska byggnader: svarta vagnar som rusar genom gatorna, gestalter ramade in av gargoyler, lik som flyter i kanalerna eller ligger arrangerade vid statyer. Film Blitz berömmer på samma sätt hur stadens alla skikt fångas, från de rikas palats till slummen där de fattiga och brottslingarna bor. Enligt Moria Reviews är prologen dessutom ett äventyr i Indiana Jones-anda, med en färd in i en förlorad ökenstad. Det är en oväntad ingång till en berättelse om mord i imperiets huvudstad.

Olivia Reeds första offentliga framträdande hålls enligt Moria Reviews inte i en vanlig sal utan i ett operahus. Daisy Head bär en utsmyckad svart klänning och svart ögonmakeup, hennes händer fattar eld och hon frammanar en eldcirkel runt sig. Moria Reviews skriver att Khomeriki bygger upp scenen med stor effekt. Film Blitz understryker att framträdandet betonar det teatrala i uppvisningen men samtidigt gör klart att hon har verkliga paranormala förmågor. Samma recensent gillar Heads spel, som förmedlar en gestalt lite lösgjord från den vanliga verkligheten, och noterar att hon klokt nog får tala engelska rakt igenom filmen.

Det valet får ett pris, och det är Tsyganov som betalar det. Han spelar Rostov på ett andraspråk, och Film Blitz bedömer att insatsen ligger ett par snäpp under vad han gör på modersmålet. I övrigt gör ingen av rollerna större intryck, varken Yuri Kolokolnikov som den ockultistiske amatören Vasiliy Golitsyn eller Jonathan Salway som James Reed, och skurken känns enligt samma recensent outvecklad innan ett sent avslöjande.

Problemet ligger i manuset. Film Blitz pekar på en klassisk svaghet i den här sortens ”medium hjälper polisen”-filmer: eftersom hon är synsk kan hon leverera precis den information som handlingen för tillfället behöver. Olivias förmåga är dessutom inkonsekvent. Först förklaras det att hon tar emot budskap från nyligen avlidna, men mot slutet sänder plötsligt även levande människor till henne när det passar. Det är också märkligt att hon försöker lura Rostov när han kommer på besök, trots att hon har äkta gåvor. Recensenten kallar det mycket irriterande och säger att det ofta tog honom ur filmen. Moria Reviews landar i en liknande slutsats: när det stilistiska bjäfset skalas bort följer filmen samma väg som andra thrillers om synska, med en detektiv och en flicka med övernaturliga gåvor.

Moria Reviews återger också vad som driver morden. Enligt recensionen vill mördaren genomföra nio människooffer på olika punkter i staden, utlagda som ett pentagram, för att frammana något ockult. Titeln hänvisar alltså till en dödlig räkning, men den hjälper inte filmen att undvika genrens mest nötta spår: ett medium som assisterar polisen och en mördare som, med Film Blitz ord, förblir underutvecklad.

Khomeriki är ingen debutant. The Ninth är enligt Moria Reviews hans sjätte film, efter bland andra A Tale in the Darkness, The Icebreaker och Selfie, där en mans liv tas över av en dubbelgångare. Manuset har flera författare, och bland de krediterade finns Maryna och Serhij Dyachenko, Michael Kupisk och Aleksandr Rodionov. Fotot är Maksim Osadchiys och musiken Igor Vdovins.

Som period- och miljöfilm är The Ninth värd att se, och eldcirkeln i operahuset är det som sitter kvar. Som thriller är den svagare: Olivias skiftande regler och en mördare som aldrig blir mer än en skiss gör att spänningen aldrig håller samma nivå som kulisserna.