Otrohetens fördelar öppnar i neongrönt. Babi (Giovanna Lancellotti) susar på motorcykel genom São Paulos gator, och en man följer efter henne till en lokal som Decider beskriver som en blandning av garage ur Fast and Furious och ångfabrik ur en actionfilm från åttiotalet. De faller i varandras armar, och så vaknar hon: allt var en dröm. Öppningen visar både Diego Freitas styrka och hans svaghet. Decider skriver att han har en fetisch för dramatisk belysning men betydligt sämre kontroll över tonläge och sammanhängande berättande, och redan den första scenen ger recensenten rätt. Bilden är slagkraftig, men den lovar en film med fart och fara som resten sällan håller.

Babi har somnat vid matbordet, med ett halvfullt vinglas, en uppfälld dator och blomprover och bakverk utspridda omkring sig. Hon planerar sitt bröllop med Caio (Micael Borges). När han kommer hem drar han av henne kläderna och trycker ner henne i soffan, och det är över på nolltid. Decider noterar torrt att en man som inte får sin partner att komma, i en film av det här slaget, är dömd på förhand. Poängen är tydlig, nästan skämtsam: drömmen om den främmande mannen är bättre än verkligheten, och den säger mer om Babis liv än något av samtalen som följer.

Babi och Caio driver företag ihop. Decider tror att det handlar om import och export men tycker inte att filmen gör det klart, och påpekar att människor med gott om pengar i sådana här filmer alltid verkar syssla med just det. Bland de anställda finns vännerna Patty (Camilla de Lucas) och Thiago (Bruno Montaleone). Ett förhör om en kriminell organisation som poserar som byggföretag passerar nästan obemärkt; Decider konstaterar att de juridiska detaljerna är vaga och oviktiga och får vänta tills intrigen behöver fart under de sista tjugo minuterna. Enligt Ready Steady Cut ställs Caio inför rätta för penningtvätt, och domaren i rättssalen är just den man Babi drömmer om. På möhippan får hon veta att Caio varit otrogen i två år och dessutom tänkt gifta sig med den andra kvinnan.

Efter beskedet gör Babi om sig. Enligt Heaven of Horror färgar hon håret mörkt och går med i en motorcykelklubb, vilket kan verka drastiskt men mest känns som att hon gör vad hon själv vill, inte vad hennes blivande make vill. Sedan dyker domaren Marco (Leandro Lima) upp, kallad »den heta domaren«, och en het affär börjar. Efter fem år med en man som svek henne vill hon inte ha något förhållande, skriver Heaven of Horror, så arrangemanget är rent fysiskt. Ready Steady Cut påpekar att Marco är lite mystisk och att han inte släpper in henne i sitt liv, hur nära de än kommer varandra.

Här går berättelsen i stå. Ready Steady Cut menar att historien om den otrogne fästmannen glider undan och ersätts av montage där Babi och Marco älskar utan att någon historia berättas. Jämförelsen med Fifty Shades of Grey ligger nära till hands, och Heaven of Horror drar samma linje till Basic Instinct och Netflix-filmen 365 Days. Enligt Ready Steady Cut är sexscenerna för många och filmade med manlig blick, nakenheten är omotiverad och scenerna följer mallen. Som skildring av Babis njutning fungerar de, i samma recensents ord, inte alls. Filmen vill handla om en kvinna som tar tillbaka makten över sitt liv, men kameran ägnar sin tid åt annat, och Babis uppgörelse med Caio hamnar i skymundan.

Som thriller är den dessutom förutsägbar. Heaven of Horror beskriver intrigen som tunn och konstaterar att de flesta vändningar går att se i förväg. När alla män i en film är mörka, långa och dystra är det den mjukmälde bästa vännen med glasögon och Clark Kent-utseende man ska hålla ögonen på. Enligt ScreenRant kommer Thiago i slutet till Caios kontor och hittar honom täckt av blod; Caio säger att män brutit sig in och attackerat honom. Efter allt det erotiska känns den vändningen som något som snabbt skruvats på för att filmen ska kunna kallas thriller.

Lancellotti bär huvudrollen och håller ihop en Babi som ska vara drömmande, sårad och fri, ofta i samma scen, även när manuset ger henne lite att spela mot. Lima får spela en man som mest är en gåta, i enlighet med Ready Steady Cuts iakttagelse att Marco håller sitt liv för sig själv. Montaleones Thiago är, med Deciders ord, en typ med glasögon med sköldpaddsmönstrade bågar och pikétröja i en värld av neon, motorcyklar och läder, och därför den figur som sticker ut mest. Allt som omger dem är väl gjort, från platserna till kropparna, och det är också, som Heaven of Horror säger, ögongodis i överflöd. Samma recensent berömmer produktionsvärdet och valet av miljöer.

Filmen bygger på Sue Heckers roman O lado bom de ser traída, och Freitas har inget intresse av att dölja vad han vill visa. Heaven of Horror respekterar det: filmen försöker aldrig vara något annat än den är. Men den som hoppas på ett drama om ett svek och vad som kommer efter det får främst sexscener i effektfull belysning, och den som blev lämnad är för länge sedan bortglömd.