Filmer

Timothée Chalamet jagar storhet i Josh Safdies pingisbesatta Marty Supreme

Martha Lucas

Marty Mauser vill bli bäst i världen på ett spel som de flesta placerar någonstans mellan dart och barbiljard. Den ärelystnaden, och hans vägran att låta någon annan sätta taket, är hela motorn i Marty Supreme. Josh Safdie bygger filmen kring en bordtennishaj i mitten av seklets New York som behandlar ett hopfällbart bord som arenan där hela hans liv ska avgöras, och han tar arenans litenhet på allvar i stället för som ett skämt.

Safdie och medmanusförfattaren Ronald Bronstein formar gestalten som en ihållande viljeakt — en man som pratar, intrigerar och springer för att ta sig förbi varje dörr som stängts för honom. Manuset är löst hämtat från den verklige bordtennismästaren Marty Reisman, men intresserar sig mindre för det historiska faktumet än för det rastlösa begärets struktur. Det fungerar som en monolog utdragen till långfilmslängd, där varje bollväxling ersätter ett argument som Marty inte kan vinna på något annat sätt.

YouTube video

Att rollbesätta Timothée Chalamet är filmens centrala argument för vilken sorts historia det är. Han spelar Marty som nästan oavbruten rörelse — en insats av prat, undanflykter, kroppslig rastlöshet och ett leende som skriver ut checkar som resten av honom inte kan täcka. Gwyneth Paltrow dyker upp som en falnande filmskådespelerska som genomskådar numret och ändå dras till det, och ger filmens enda relation mellan något som liknar jämlikar. Musikern Tyler, the Creator dyker upp som en mellanhand i utkanten av bluffvärlden, och ensemblen fungerar mindre som en namnlista än som en uppsättning ytor som Marty studsar mot.

Marty Supreme är den första långfilm Safdie regisserat utan brodern Benny, och den klargör hur mycket av brödernas gemensamma signatur som redan var hans. Här finns klippningen i paniktempo, handkamerans närhet och känslan av att själva kameran är andfådd. Filmen hör till den ångestfyllda huvudpersonens cykel som löpte genom hans tidigare arbeten: juveleraren över öronen i knipa, bröderna som improviserar en enda katastrofal natt — fast här är förtvivlan strävande snarare än trängd. Marty flyr inte från en skuld: han springer mot en trofé som nästan ingen annan tycker är värd jakten.

Filmen är också ett prov på hur mycket glupskhet en publik orkar med. Under två och en halv timme ber den oss förbli engagerade i en man vars främsta drag är att han aldrig stannar, och den löser inte helt spänningen mellan biografi och påhitt. Mauser är ett fiktivt namnbyte på en verklig spelare, vilket låter manuset slippa undan frågan om hur mycket av detta som faktiskt hände. Birollerna betalar för den enkelspårigheten, och flera starka skådespelare blir struktur kring ett porträtt som bara har ögon för sitt motiv.

Vid sidan av Chalamet och Paltrow rymmer ensemblen Odessa A’zion, Fran Drescher, filmaren Abel Ferrara och affärsmannen Kevin O’Leary. Safdie regisserar utifrån manuset han skrev med Bronstein, och A24 producerar och distribuerar. Filmen är 150 minuter lång. Marty Supreme hade svensk biopremiär den 6 februari, en anhalt på en internationell lansering som inleddes med en juluppstart i USA; den har sedan dess blivit A24:s mest inkomstbringande film, vunnit en Golden Globe och fått en Oscarsnominering.

Skådespelare

Taggar: , , , , ,

Diskussion

Det finns 0 kommentarer.