Name: Michael
Released: 2026

När Colman Domingo satte sig bakom skribordet på Jimmy Kimmel Live den 20 juli spelade han minst två roller samtidigt. Som gästvärd — ersättare för en semesterledig Kimmel — var han kvällens mest meriterade skådespelare: Emmy-vinnare, dubbelgångare till Oscar-nomineringen. Som mannen som spelade Joe Jackson i Michael — den Antoine Fuqua-regisserade biopicen som hans gäst Jaafar Jackson hade burit i två och en halv timme — var han också den auktoritetsfigur som filmen hade dramatiserat under hela sin speltid. Mitt emot honom satt Jaafar Jackson, 29 år, på pressturné för en film som hans kusin Paris Jackson offentligt tagit avstånd ifrån.

Samtalet var hjärtligt. Jacob Elordi, kvällens tredje gäst, hyllade båda skådespelarna. Publiken svarade varmt. Och i den värmen bodde den precisa motsägelse som Jaafar Jackson navigerar sedan Michael hade premiär i april: han vann argumentet han placerats i, medan argumentet självt — om vad filmen faktiskt berättade och vad den teg om — fortfarande pågår.

Jaafar Jackson var det element ingen hade planerat in i ett projekt byggt uteslutande på planering. The Grio bekräftade den 13 juli att filmen passerat en miljard dollar globalt och blivit den första biografiska filmen i filmhistorien att nå den gränsen. Den har också 38 procents godkännandebetyg på Rotten Tomatoes — ett gap mellan kommersiell framgång och kritisk mottagning som saknar motstycke i nutida Hollywood. Den partiella förklaringen är Jacksons prestation: kritiker som avfärdade filmen på tre stycken använde ett fjärde för att konstatera att dess huvudrollsinnehavare var enastående.

Filmens väg hit kräver kontext. Michael inleddes som ett auktoriserat epos: Jackson-sterbhuset, Katherine Jackson och Lionsgate var alla eniga om en produktion som skulle fira Michael Jacksons liv och musik. Den ursprungliga avsikten, enligt Washington Post och Forbes, var att inkludera åtminstone viss bearbetning av de övergreppanklagelser som präglade det sista kapitlet av Michael Jacksons offentliga liv. Det som nådde biograferna var något annat: dyra reshoots, kostandade uppskattningsvis 50 miljoner dollar, krävdes sedan en juridisk klausul rättsligt förbjöd produktionen att avbilda en av Jacksons anklagare. Hela tredje akten ströks och byggdes om kring förberedelserna för Bad-turnén 1987.

Den skarpaste kritiken kom inifrån familjen Jackson. Paris Jackson — Michaels dotter, och därmed Jaafars kusin — distanserade sig offentligt från produktionen före premiären och har inte synts till på något av filmens evenemang. Hon beskrev filmen som något som verkade utformat för att ”smickra en mycket specifik del av min pappas fans som fortfarande lever i en fantasi”. Det ordet — fantasi — fastnar. Det antyder inte bara ett utelämnande utan en aktiv konstruktion.

Utifrån den läsningen fyller Jaafar Jacksons hyllade prestation en obekväm funktion: den är det genuint utmärkta elementet i ett skyddsprojekt. Om kritiker inte fullt ut kunde avvisa filmen var det delvis för att de inte kunde avvisa dess huvudrollsinnehavare. Men det argumentet kräver också att Jaafar Jackson tar ansvar för beslut han inte fattade. Han valdes efter en tvåårig castingprocess. Han förberedde sig i mer än ett år med koreografer som hade arbetat med Michael Jackson. Katherine Jackson beskrev honom som någon som ”förkroppsligar” sin son. Colman Domingo beskrev det att se honom repetera som något som lämnade honom ”häpen”. Priserna bekräftade: Bäste skådespelare vid Astra Midseason Movie Awards 2026, Bästa prestation vid National Film Awards i Storbritannien. Han skrev kontrakt med CAA — bekräftat av Hollywood Reporter.

Vad vi vet — och vad som fortfarande är omstritt

Michael är den mest inkomstbringande biografiska filmen i filmhistorien (Variety, The Grio). Jaafar Jacksons prestation fick konsekvent beröm medan filmen fick 38% på Rotten Tomatoes. Paris Jackson kallade offentligt filmen för en fantasi. Katherine Jackson godkände rollbesättningen. Hollywood Reporter bekräftade kontraktet med CAA.

Vad som återstår omtvistat: om en film som rättsligt förhindrades att skildra anklagelser om övergrepp kan betraktas som en ärlig redogörelse för sin huvudperson. Om Jaafar Jacksons hyllade prestation i det sammanhanget tjänar myten sterbhuset kontrollerar eller transcenderar den. Och om publiken som passerat miljardgränsen har någon skyldighet gentemot de delar av Michael Jacksons historia som filmen valde att inte berätta.

Jaafar Jackson spelade en man han bara kände genom familjeminnen och popmytologi. Under dessa förutsättningar misslyckades han inte. Vad han gör med nästa roll — utan efternamnet som skyddsnät — kommer att berätta något nytt om vem han är.

Taggar: analysis-en1, Colman Domingo, Michael Jackson, biopics, Jaafar Jackson, Paris Jackson