Två vänner försöker driva en bar tillsammans vid fyrtio. Varje vecka måste den ene ringa den andre för att be om hjälp med hyran. Vid tredje samtalet har vänskapen slutat vara ett privat känsloliv och börjat vara en balansräkning, och ingen av dem skulle kunna säga exakt när bytet skedde.

Det är den frågan som bär Zerocalcares tredje animerade miniserie och som skiljer den från de två föregående. Strappare lungo i bordi var en monolog om hur sorg skriver sig in i kroppen. Questo mondo non mi renderà cattivo vände den monologen utåt, mot frågan om vem kvarteret lämnar utanför. En spottstyver har en annan form. Det är första gången tecknaren släpper första person i bilden. Zero finns kvar — han låter som Zerocalcare, han går som en skiss — men huvudpersonen är inte han den här gången. Huvudpersonen är baren.

Skiftet från monolog till ensemble är argumentet som formen lägger fram innan någon karaktär har talat. Strappare komponerade varje bild för ett ansikte som tänker. En spottstyver komponerar för två ansikten som förhandlar. Genom de åtta avsnitten dröjer kameran längst vid dörren till lokalen — gäster som kommer in, gäster som går ut, vännen som dyker upp oanmäld, leverantören som vill ha en obetald faktura. Vid dörren sitter ekonomin.

Strecket består. Samma penngrep, samma uttrycksfulla små munnar, samma romanska gestvokabulär utan att behöva en vykortsbild. Det som förändras är inramningen. Zerocalcare och Valerio Mastandrea ger röst åt det centrala paret, med Mastandrea som återigen är Armadillon, det samvete som höll upp de två tidigare serierna. Här får Armadillon mindre utrymme att filosofera — författarens signatur ligger i det han drar tillbaka. Det samvete som tidigare grubblade avbryter nu och blir avbrutet, för en gäst står vid disken och någon måste servera.

Italien går in i 2026 med en generation fyrtioåringar som öppnade en liten verksamhet i trettioårsåldern och nu upptäcker att små företag inte pensionerar ägarna; de går i pension inuti ägarna. Kvartersbaren är den minsta enheten i italiensk småhandel och den mest exponerade. Lite kapital för att öppna, hög social täthet när den väl är öppen, nästan omöjlig att stänga utan att bli personen som misslyckades inför alla som mindes den förra ägaren. Den kohort som såg Strappare 2021 — den Zerocalcare denna månad beskrev för romersk press med ordet crepuscolare — lever nu fortsättningen på det Strappare diagnostiserade.

Det som serien lovade var en till Zerocalcare i åtta korta delar, med den välbekanta rösten, den välbekanta dialekten, den välbekanta Armadillon. Det som levereras är samma röst använd för första gången till att skriva någon annan. Den som kommer för Strappares introspektion ser tecknaren dra sig undan från mitten av sin egen ruta. Den som kommer för politiken i Questo mondo ser den reducerad till bokföring. Kontraktet har förflyttats från ’jag berättar vad jag känner’ till ’jag tecknar vad vi är skyldiga’. Läst som ett steg bakåt är den feltolkad; läst som tredje panelen i en triptyk som faller på plats är den rätt läst.

Netflix Italia har satsat långsiktigt på en enda italiensk animationsförfattare. Tre beställningar, samma kreativa team, samma produktionsbolag (Movimenti, del av Banijay Kids & Family), samma förlagspartner (BAO Publishing). Plattformen behandlar inte den mesta lokalspråkiga animationen så. Zerocalcare-bågen liknar snarare de auteur-avtal som amerikansk prestige drama utvecklade under 2010-talet. En spottstyver är den första beställningen som testar varumärket utanför monologformatet. Om publiken följer författaren in i ensemblen har Netflix Italia en mall för europeisk vuxenanimation som varken är familj eller antologi.

Det som vänskapen inte kan ta upp när den själv blivit skulden är frågan som de åtta avsnitten lämnar öppen. Det finns ingen final där hyran betalas. Det finns en återkomst — en figur ur Zeros förflutna kommer tillbaka in i lokalen — och den återkomsten balanserar inte heller böckerna; den lägger till en post utan pris. Eftertexterna rullar medan dörren fortfarande står öppen, för Zerocalcare är inte intresserad av att skriva ett slut där vännerna hittar en utväg. Han är intresserad av att skriva delen där vännerna upptäcker vad baren hela tiden har kostat dem.

En spottstyver (Due Spicci) har premiär på Netflix den 27 maj 2026 i åtta avsnitt. Zerocalcare står för koncept, manus och regi; han röstsätter Zero och större delen av birollerna, med Valerio Mastandrea som Armadillon och ytterligare röstarbete av Paolo Vivio, Chiara Gioncardi och Veronica Puccio. Movimenti Production (Banijay Kids & Family) producerar i samarbete med BAO Publishing. Vinjetten — Non ti riconosco più av Giancane — ligger i radio från den 22 maj; Coez bidrar med Ci vuole una laurea inuti serien.