DJ Snake, den franske producenten bakom Lean On som nu gör musik med Mylène Farmer

DJ Snake

Photo: Arno Partissimo / CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Född	13 juni 1986 Paris, France
Yrke	DJ och musikproducent
Priser	MTV Video Music Award för Bästa Regi · Billboard Music Award för Bästa Dance/Electronic Låt · NRJ DJ Awards

När DJ Snake lanserade sitt tredje album klev han ut ur ett privatjetplan i en hangar på Paris–Le Bourget. På flygkroppen stod det NOMAD, och han spelade för över tvåtusen fans långt efter att konserten skulle ha slutat. Det var en artist som presenterade sig som upphovsman. Några månader senare var det en skiva av någon annan som åter satte hans namn i franska rubriker: en danslåt han hade byggt åt Mylène Farmer, den mest tillbakadragna stjärnan inom fransk pop.

Denna pendling har präglat hela karriären för den franska producenten, född William Grigahcine. Han växte upp i Ermont, en förort norr om Paris, och innan musiken kom graffitin. Vännerna kallade honom Snake eftersom polisen aldrig lyckades fånga honom. Som tonåring började han dj:a på hiphopspelningar och behöll smeknamnet av bara farten. ”Namnet suger, men nu är det för sent”, har han sagt. Paris-klubben Les Bains Douches var en av scenerna där han spelade tidigt i karriären, och under de åren träffade han Steve Goncalves, managern som pushade honom att göra egna låtar.

Han föddes i Paris den 13 juni 1986, har franskt och algeriskt pass, och de algeriska rötterna skulle senare bli den mest personliga tråden i hans musik. Den första verkliga dörren öppnades genom någon annans album. Han var med och producerade låtar på Lady Gagas Born This Way, vilket gav honom del i en Grammy-nominering för årets album 2012. Året därpå arbetade han med DJ White Shadow på Applause och Do What U Want till Artpop. Hans namn stod i det finstilta på samtidens största popskivor.

Sedan kom Turn Down for What. Låten släpptes i slutet av 2013, med Lil Jon som ropar ut refrängen, och klättrade till fjärde plats på Billboard Hot 100. Den sålde åtta gånger platina i USA och vann priset för bästa dans-/elektroniska låt vid Billboard Music Awards 2015. Den absurda musikvideon, regisserad av duon Daniels, nominerades till en Grammy. 2015 släppte han och Major Lazer Lean On, med den danska sångerskan MØ; i november samma år hade låten blivit den mest strömmade i Spotifys historia, och videon, inspelad i Indien, har sedan dess passerat tre miljarder visningar på YouTube.

Albumen kom efter singlarna, inte tvärtom. Encore, som släpptes 2016, nådde åttonde plats på Billboard 200, med draghjälp av Let Me Love You med Justin Bieber, en topp fem-hit i USA. Carte Blanche kom 2019 med Taki Taki, en reggaetonlåt med Selena Gomez, Ozuna och Cardi B, och Loco Contigo med J Balvin och Tyga.

Här blir den kommersiella framgångssagan mindre smickrande. Carte Blanche nådde som högst plats 48 på Billboard 200, fyrtio placeringar lägre än föregångaren, och båda skivorna påminner ibland om en gästlista: kända röster, alla präglade av dj:ns sound, men svåra att uppfatta som kapitel i ett sammanhållet resonemang. Det är den välbekanta invändningen mot arenastor dansmusik: producenten blir en hitmakare snarare än en skivornas upphovsman. Själv beskriver han det annorlunda. ”Jag har alltid varit en kameleont”, sa han till Rolling Stone UK och tillade att det är ”konstigt att säga” för någon som kallas Snake: ena veckan en technolåt, två veckor senare en baile funk-version från Brasilien. Spänningen finns där oavsett. Mannen vars namn fyllt en arena har sällan haft en egen låt som folk minns för hans egen röst.

Hans svar har varit geografin. Disco Maghreb från 2022 var en hyllning till algerisk raï, uppkallad efter skivbolaget och skivbutiken i Oran med samma namn. Videon spelades in i Oran och Alger och regisserades av Elias Belkeddar under Romain Gavras överinseende; Cheb Khaleds röst avslutar den. I juni samma år var han huvudakt på Parc des Princes i Paris och bjöd upp Omar Sy, David Guetta, Stromae och Khaled på scen. Året därpå släppte han Topline med K-popgruppen Stray Kids. 2024 presenterade han The Outlaw, ett alter ego i svart balaklava som spelar basmusik, dubstep och hård techno, först på festivalen Lost Lands i Ohio.

Den största manifestationen av detta självförtroende kom den 10 maj 2025 på Stade de France. Konserten, som gick under namnet The Final Show och lockade 80 000 personer, sålde slut inom några minuter efter att biljetterna släppts i december 2023. Kvällen avslutades med en efterfest på Accor Arena. På scenen presenterade han Nomad, som släpptes den 7 november 2025 på Interscope: sjutton låtar med J Balvin, Peso Pluma, Travis Scott, Future, Stray Kids och den maliska duon Amadou & Mariam, vars Sabali han omarbetade till Patience. ”När insatserna blir enorma och förväntningarna staplas på varandra har min största utmaning varit att hålla fötterna på jorden och vara trogen min konstnärliga vision”, sa han då.

Utanför studion driver han kollektivet Pardon My French tillsammans med de franska dj-kollegorna Tchami, Malaa och Mercer, grundade skivbolaget Premiere Classe 2018 och har länge haft en återkommande spelning på Zouk i Las Vegas. Han har länge varit en hängiven supporter av Paris Saint-Germain.

Under innevarande år har han fortsatt bakom producentbordet. I mars 2026 producerade han Worship åt den nigerianska sångaren Asake, en blandning av afrobeats, fújì och elektronisk musik som släpptes inför Eid al-Fitr och gick in på femte plats på den amerikanska Afrobeats-listan. Sedan kom Farmer. Hon hade stått på scen med honom på Arènes de Nîmes i juli 2025, då han presenterade henne som ”The Queen”, och i oktober 2026 meddelade han samarbetet som ett ”mycket hedrat” fan. Han var med och komponerade två låtar på hennes trettonde album, Égrégore, som släpptes den 30 oktober: klubbsingeln Combien pour la nuit, vars video regisserades av Gilles Lellouche, och den mörkare balladen Sans amarres.

Efter ett set på Amsterdam Dance Event i oktober går han in i vintern med klubb- och festivalspelningar i kalendern, men utan något nytt album planerat. Den öppna frågan är densamma som han själv fortsätter att ställa: blir nästa DJ Snake-skiva ännu en mötesplats för andras röster, eller albumet där producentens eget namn blir skälet att lyssna?