Barbara Ronchi, mamman i Bellocchios filmer som fick huvudrollerna först runt 40

Barbara Ronchi

Photo: Cinemio / CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Född	22 juni 1982 Rom, Italien
Yrke	Skådespelerska
Känd för	Hoppets tåg, Kidnapped, Still Time
Priser	David di Donatello för bästa kvinnliga huvudroll · Nastro d'Argento för bästa kvinnliga huvudroll · Globo d'oro för bästa kvinnliga huvudroll

I Leonardo Di Costanzos Elisa spelar Barbara Ronchi en kvinna som har suttit tio år i fängelse för att ha dödat sin äldre syster och bränt kroppen, men fortfarande inte kan säga varför hon gjorde det. Under långa samtal med en kriminolog, spelad av Roschdy Zem, börjar luckorna i hennes minne slutas. ”Hennes brott är paradoxalt”, sa Ronchi till ANSA när filmen visades i Venedig: ”att ta ett liv för att själv få ett.” Det är långt från rollerna som gjorde henne känd – oftast mammor och hustrur i utkanten av någon annans berättelse.

Hon vet hur sent vändningen kom. ”Mina första huvudroller kom när jag var omkring fyrtio”, sa hon till La Voce di New York i juni. ”Det var en rättvis resa, om man säger så.” Hon kände aldrig något behov av att få huvudroller tidigt, tillade hon: ”Jag tror inte att jag hade varit redo före dess.” Ödmjukheten är uppriktig. Men den beskriver också en bransch som behövde ett decennium för att upptäcka det Marco Bellocchio såg i en enda film.

Skådespeleriet var inte hennes första plan. Ronchi föddes i Rom den 22 juni 1982, som dotter till en litograf och en hemmafru. Hon tog en examen i historiska och arkeologiska vetenskaper vid Sapienza-universitetet innan hon gjorde antagningsprovet till Accademia Nazionale d’Arte Drammatica Silvio D’Amico, där hon tog examen 2009. Arkeologin ”är fortfarande en av mina stora passioner. Men teatern berörde mig alltför djupt”, säger hon. De följande åren ägnade hon åt scenen, med regissörer som Carlo Cecchi, Valerio Binasco och Fausto Paravidino, medan filmen erbjöd mindre roller, däribland en i Valeria Golinos Miele.

Bellocchio förändrade skalan. I Fai bei sogni, hans filmatisering av Massimo Gramellinis memoarer, som invigde Directors’ Fortnight i Cannes 2016, spelade hon mamman vars plötsliga död en nioårig pojke vägrar acceptera. Hennes närvaro fortsätter att kasta sin skugga över filmen i årtionden. Rollen gav henne Premio Alida Valli för bästa kvinnliga biroll. Från 2019 nådde hon en betydligt större publik genom tv, då hon anslöt sig till Rai1:s Imma Tataranni som Diana De Santis, domstolstjänstemannen och förtrogna till Vanessa Scaleras åklagare. Det är en varm, komisk roll som hon nu har spelat i fem säsonger.

Därefter kom huvudrollerna tätt. Claudio Noce gav henne en roll mot Pierfrancesco Favino i Padrenostro, som tävlade i Venedig 2020. Giulia Steigerwalts långfilmsdebut, Settembre, gav henne rollen som Francesca, en kvinna vars provsvar får henne att tänka om kring sitt liv och närma sig Debora, vännen hon länge har varit attraherad av. Rollen gav Ronchi David di Donatello-priset för bästa kvinnliga huvudroll 2023. På Netflix spelade hon Alice i Alessandro Aronadios Era ora, partner till Edoardo Leos arbetsnarkoman, en man som gång på gång hoppar ett år framåt och glömmer skadan han orsakat under tiden. Hennes uppgift var svårare: att gestalta en oförrätt som mannen bakom den inte kan minnas.

Bellocchio kallade åter på henne till Kidnapped, hans film om Edgardo Mortara, den judiske pojke som 1858 rycktes från sin familj i Bologna av Kyrkostaten för att uppfostras katolskt. Som Marianna Padovani Mortara, mamman som vägrar acceptera bortförandet, stod Ronchi för filmens vrede. Rollen, som visades i tävlan i Cannes, gav henne Nastro d’Argento för bästa kvinnliga huvudroll och en andra David-nominering. Ungefär samtidigt spelade hon operastjärnan Caterina Gabrielli i Petr Václavs Il Boemo, vilket gav henne en nominering till Český lev.

Ställer man upp rollerna efter varandra framträder ett mönster. I Fai bei sogni, Padrenostro, Kidnapped och Era ora är hon mamman eller hustrun, medan kamerans egentliga fokus ligger på en man eller en pojke. Francesco Costabiles Familia, som visades i Orizzonti i Venedig 2024 och senare valdes till Italiens Oscarbidrag, drev mönstret till sin spets. Hon spelade Licia, vars våldsamma make återvänder efter tio år för att ta tillbaka sin familj, i en filmatisering av Luigi Celestes memoarer om hur han dödade sin far för att skydda sin mor. Filmen gav henne ännu en David-nominering, men berättelsens utveckling kretsar kring sonen. På frågan om varför hon fortsätter att välja mörka berättelser säger Ronchi att sådana historier ”utforskar mycket djupgående mänskliga strukturer”. Mottagandet av Elisa visade vad den smaken kan kosta: i Il Fatto Quotidiano skrev Davide Turrini att filmen offrar filmens nöje för etiklektioner, och Panorama fann den föga övertygande. Priserna fortsatte ändå att trilla in.

De senaste två åren har varit fullspäckade. Steigerwalts Diva Futura, om Riccardo Schicchis porragency, gav henne rollen som Debora Attanasio, sekreteraren vars bok filmen bygger på. I Cristina Comencinis Netflixdrama Hoppets tåg spelade hon Derna, en före detta partisan i Modena som tar hand om en pojke från efterkrigstidens Neapel. Elisa hade premiär i tävlan i Venedig i september 2025. År 2026 gav den henne Globo d’oro för bästa kvinnliga huvudroll, utdelat av utländsk press i Rom, och en David-nominering. Hon nominerades också till en birolls-David för Diva Futura, men priset gick till Aurora Quattrocchi. I maj kom Lucia Calamaros långfilmsdebut som regissör, Antartica – Quasi una fiaba, upp på italienska biografer med Ronchi som Maria Medri, en rebellisk forskare som anländer till en isolerad bas i Antarktis och hamnar i konflikt med sin tidigare lärare, uppdragets chef som spelas av Silvio Orlando. Rai1 sände den femte säsongen av Imma Tataranni i mars, och i slutet av sommaren ingick hon i juryn för Orizzonti vid filmfestivalen i Venedig.

Utanför inspelningsplatserna håller hon sitt privatliv för sig själv. Hennes partner är skådespelaren och teaterregissören Alessandro Tedeschi, och deras son Giovanni föddes 2018. ”Vi rådfrågar varandra om yrkesval”, har hon sagt, ”men lägger oss inte i varandras kreativa arbete.”

Nästa projekt är Nemesi, en juridisk thriller i sex avsnitt för Netflix, regisserad av Piero Messina. Där spelar hon Diana Potenza, advokaten som försvarar Favinos milanesiska arvtagare mot anklagelsen om att ha mördat sin fru, spelad av Elodie. Netflix har ännu inte meddelat premiärdatum, och Roberta Torres Le scarpe rotte finns också på hennes att-göra-lista. Efter att ha spelat den anklagade i Elisa intar Ronchi nu andra sidan av förhandlingsbordet.