Ross Ulbricht var övertygad om att han genomförde ett frihetligt ekonomiskt experiment. Den federala domstolen betraktade det som narkotikahandel i industriell skala. Silk Road av Tiller Russell placerar sin berättelse i utrymmet mellan dessa två tolkningar — och det är där Nick Robinson gör den bästa prestationen i sin karriär.

Russell hade tidigare regisserat en dokumentär om samma fall och tar med sig den förkunskapen in i fiktionen. Dark web återges utan visuell dramatisering: skärmar, källkod, Bitcoin-transaktioner som ackumuleras i realtid. Den narrativa strukturen pendlar mellan Ulbricht — som från offentliga bibliotek bygger upp ett digitalt imperium — och DEA-agenten Rick Bowden, spelad av Jason Clarke med den specifika utmattning som tillhör någon som för länge sedan slutat fråga om det han gör är lagligt. Symmetrin mellan dem är filmens dramaturgiskt starkaste val: båda opererar utanför systemen de säger sig tjäna eller bekämpa.

Robinson bygger en Ulbricht som aldrig är entydigt skyldig förrän det är för sent. Naiviteten är inte spelad utan konstruerad lager för lager, vilket gör att vi förstår varför de som omgav honom dröjde så länge med att se vad som höll på att formas. Paul Walter Hauser, i rollen som Bowdens korrupte partner, förtjänar mer utrymme än manuset ger honom. Alexandra Shipp som Julia, Ulbrichts flickvän, lämnas underutnyttjad av berättelsen.

Det verkliga fallet var ännu mer extremt — två DEA-agenter dömdes för att ha utpressat Ulbricht under utredningen — men filmen komprimerar den institutionella korruptionen till Bowden-figuren. Det ger dramatisk effektivitet på bekostnad av historisk precision. Vad filmen aldrig riktigt når är den scen som materialet kräver: den som undersöker vad det egentligen betydde att en tjugosexårig programmerare kom närmare en fungerande decentraliserad ekonomi än vad de flesta regeringar gjort under samma period.

Silk Road är en solid kriminalfilm som ställer rätt fråga i centrum: var Ulbricht en brottsling som använde filosofin som täckmantel, eller en filosof som drevs in i brottsligheten av sin egen idés logik? Att filmen inte ger ett klart svar är möjligen det mest ärliga den gör.