Barnen försvinner ett i taget, i ett kasjubiskt samhälle litet nog för att alla ska känna alla och tyst nog för att ingen ska upprepa vad de vet. En nyförflyttad åklagare läser tystnaden som ett bevis. Sorgen är äkta, men under den löper något kallare: en överenskommelse om vilka frågor man inte ställer — äldre än brottet självt.

Det är filmens egentliga ämne, och det som skiljer den från fallet i dess mitt. Ett försvinnande går att lösa. En plats som i generationer beslutat att inte se går inte att lösa — den kan på sin höjd blottläggas, och att blottläggas är inte detsamma som att skipa rättvisa. Spänningen bor i det avståndet, inte i thrillerns vanliga maskineri.

Leopold Bilski är tillbaka, och Jakub Gierszał spelar honom som förut: en åklagare vars stillhet i sig är en press, som låter en tystnad löpa tills någon fyller den. Den första filmen höll honom vid kusten; den här skickar honom inåt land, till Kartuzy, till ett samhälle som behandlar den tillresta åklagaren som vädret — något man väntar ut.

Han utreder inte ensam. Marianna Zydek spelar Ania Górska, biträdande åklagare med sitt första stora fall: en försvunnen trettonåring och ett samhälle som hellre bokför henne som rymling än som offer. Att dela utredningen mellan två åklagare flyttar filmens blick: den följer inte längre en detektiv, den iakttar en institution som trycker mot en mur av nedärvd tystnad.

Adrian Panek, som skrev och regisserade första delen, behåller båda rollerna och använder flytten inåt land för att byta textur. Kustnoiren får ge vika för en bygotik — låg himmel, gamla hus, en lokal sägen som utredningen ständigt stöter på — tills folklore och kriminalteknik inte längre går att skilja åt. På en sådan plats är det man berättar om skogen också det man använder för att slippa berätta sanningen om sig själv.

Filmen träffar en mycket polsk aptit. Provinskriminalen — brottet inte i huvudstaden utan i orten som skyddar sitt rykte — har blivit en av landets säkraste former, på bästsäljarlistorna och i strömningen. Małgorzata Oliwia Sobczaks trilogi ger den litterära ryggraden; Kasjubien, med eget språk och egen sägen, ger resten. Tystnaden här är inget knep, den ärvs.

Vad fallet inte kan besvara — och filmen är ärlig nog att lämna det öppet — är om en gemenskap som begravt sina egna brott någonsin kan ställas till svars, eller om en främling med en akt bara flyttar tystnaden till nästa by. Bilski kan avsluta ett försvinnande; han kan inte tvinga en plats att erkänna det den för länge sedan beslöt att tiga om.

Under berättelsen ligger ett branschvad värt att nämna. Med den här titeln slutar Netflix göra en ensam polsk thriller och bygger en serie med återkommande åklagare utifrån en inhemsk bästsäljare. En återvändande huvudperson ändrar kalkylen: en bekant gestalt bär tittaren från en premiär till nästa och gör en lokal litterär rättighet till en förnybar tillgång.

«Colors of Evil: Black» kommer till Netflix den 10 juni 2026. Adrian Panek regisserar efter eget manus, byggt på Sobczaks roman; i spetsen står Jakub Gierszał och Marianna Zydek, med Andrzej Chyra, Robert Gonera, Beata Ścibakówna och Piotr Żurawski. Det är seriens andra film — och att döma av vart den för Bilski är sagan mindre intresserad av att fånga ännu en mördare än av att kartlägga tystnaden som låter mördare behålla sina grannar.