Ett år räcker för att bryta ett löfte. När Historien om min familj tog slut hade Fausto tillbringat sina sista månader med att ordna de sinas framtid, bestämma vem som skulle hålla ihop hemmet efter honom och tvinga fram löftet att det skulle bli så. Den andra säsongen börjar på andra sidan av den uppgörelsen, och uppgörelsen höll inte. Klanen han ville trygga rämnar, eden de gav honom är redan förfluten, och den som dyker upp för att pröva det som återstår är ingen främling utan den förste mannen som lämnade den här familjen.

Den mannen är Gaetano, Faustos far, spelad av Sergio Castellitto. Rollbesättningen är den tydligaste signalen om vad den italienska serien siktar mot i sin återkomst. Castellitto hör till tungviktarna inom italienskt skådespeleri och regi, och att placera honom i en ensemble byggd kring yngre skådespelare förskjuter tyngdpunkten i varje scen han kliver in i. Han spelar morfadern som gick för flera år sedan, frånvaron som Lucia byggde ett hem omkring, och hans återkomst blir säsongens destabiliserande kraft. Sorgen mäts inte här i vem som saknas. Den mäts i vem som kommer tillbaka objuden.

Serien behåller arkitekturen som fick den första säsongen att fungera: nuet flätat mot tiden då Fausto fortfarande levde. Eduardo Scarpetta återvänder genom den tidigare tidslinjen, så den döde fadern förblir en närvaro och inte ett fotografi på byrån, en röst som de efterlevande hela tiden mäter sig mot. Formen gör det dialogen inte skulle kunna: den håller löftet hörbart, man hör det avläggas medan man ser det misslyckas i nuet.

Vanessa Scalera bär nuet som Lucia, modern som håller ihop ett kaotiskt hem med ett par händer färre och ett spöke som återvänder ur hennes eget förflutna. Massimiliano Caiazzos Valerio bär tyngden av en bror som ärvde en plikt han aldrig bad om, och Cristiana Dell’Anna, Antonio Gargiulo, Aurora Giovinazzo, Gaia Weiss och resten av ensemblen behåller familjens exakta struktur: högljudd, överlappande, snabb att såra och snabb att förlåta.

Det säsongen egentligen handlar om ligger under intrigen med den återvändande släktingen. Den handlar om en förpliktelses efterliv. Ett löfte till en döende väger på ett visst sätt så länge han kan höra det; det de nya avsnitten trycker på är vad det väger när han är borta och bara de som gav det finns kvar. Gaetanos återkomst vässar frågan tills den blir personlig. Han har sonens vitalitet, samma rastlösa charm, vilket gör honom omöjlig att köra bort och omöjlig att förlåta på beställning.

Regissörerna Claudio Cupellini och Marco Danieli vägrar den enkla sensmoralen. Den uppenbara versionen skulle göra den frånvarande morfadern till skurk och låta familjen sluta leden; den svårare lånar honom den döde faderns charm och nekar tittaren tröstande, rena domar. Den tvetydigheten är säsongens poäng.

Det är igenkännbart den italienska traditionen av körberättelsen om familjen, linjen som går från Ettore Scolas Familjen via Marco Tullio Giordanas decennielånga krönikor till det kollektiva minnet i Min fantastiska väninna. Under allt löper en nationell nerv: i ett land som möter staten med misstro och där familjen ska fånga det systemet tappar, frågar säsongen vad som händer när familjen inte längre kan fånga sig själv.

Återkomsten är också strategi, och Netflix har räknat. Den första säsongen förtjänade sin uppföljare på det mest konkreta sättet: en vecka på plattformens globala topp tio, runt sju miljoner sedda timmar och en månad på de italienska dagliga listorna. För en tjänst som lutar sig mot italienskspråkig fiktion för att resa mellan marknader är att ta tillbaka en beprövad titel och föra in en skådespelare av Castellittos kaliber ett kalkylerat steg uppåt.

Det säsongen inte kan svara på i förväg är om de Fausto lämnade efter sig blir den familj han behövde, eller om mannen som återvänder bara blottar hur långt de drivit från det han bad om. Löftet är redan brutet när historien börjar. Om det kan byggas upp igen, och om morfadern har någon rätt att hjälpa till, är den öppna frågan som de sex avsnitten bär.

Historien om min familj är tillbaka med en andra säsong på sex avsnitt, regisserad av Claudio Cupellini och Marco Danieli och producerad av Palomar. Den finns på Netflix från den 10 juni. Sergio Castellitto ansluter till ensemblen med Vanessa Scalera, Eduardo Scarpetta, Massimiliano Caiazzo och Cristiana Dell’Anna i spetsen.