Yılmaz Erdoğan, poeten från Hakkâri som byggde Turkiets komedimaskin

Yılmaz Erdoğan

Photo via The Movie Database (TMDB)

Född	4 november 1967 Hakkâri, Turkiet
Yrke	Skådespelare, filmregissör, manusförfattare och poet
Känd för	The Water Diviner, Once Upon a Time in Anatolia, Vizontele
Priser	AACTA Award för bästa manliga biroll · Sadri Alışık-priset för bästa skådespelare · Gyllene Fjärilen-priset för bästa komediserie · Gyllene Fjärilen-priset för bästa tv-serie · Afife teaterpris, Cevat Fehmi Başkuts specialpris · Presidentens stora kultur- och konstpris, film

I Netflixserien som kom den här månaden vill Asım Noyan dra sig ur. Bedragaren som Yılmaz Erdoğan har spelat i två decennier är äldre nu, mer på sin vakt och redo att sluta vara den han är – men en skattkarta drar in honom i ett sista jobb. Det är ett skämt som upphovsmannen känner inifrån. Erdoğan har ägnat hela sitt yrkesliv åt att vara motorn i BKM, Istanbulbolaget vars sketchprogram, scensuccéer och komedier har fyllt turkiska tv-skärmar och teatrar i en hel generation. Samtidigt försöker han hela tiden vara något annat också: poet, dramatiker med minnet som ämne, skådespelare som kan stå i utkanten av en bildruta hos Nuri Bilge Ceylan och knappt säga något alls. Komedin kallar honom tillbaka, och han svarar varje gång.

Historien börjar i Hakkâri, den bergiga provinsen vid Turkiets gräns mot Irak och Iran. Erdoğan föddes där som mellanson till Nazım och Süheyla Erdoğan i en kurdisk familj. Han gick i grundskola och högstadium i staden, innan gymnasiet förde honom till Ankara och stadsdelen Aydınlıkevler, vars namn han en dag skulle ge en pjäs. Han kom in på civilingenjörsutbildningen vid Istanbul Technical University, men blev inte kvar. I stället hoppade han av för att ansluta sig till Ferhan Şensoys Nöbetçi Tiyatrosu.

Han föddes den 4 november 1967 och var omkring tjugo när han 1988 startade sitt eget teatersällskap, Güldüşündürü, och satte upp sin egen pjäs Kanuni Sultan Süleyman ve Rambo. Vägen till tv gick via manusförfattarrummet. Han skrev för Levent Kırcas långlivade sketchprogram Olacak O Kadar, och 1994 grundade han Beşiktaş Kültür Merkezi, BKM, tillsammans med sin affärspartner Necati Akpınar. Genombrottet kom med Bir Demet Tiyatro, komedin inför studiopublik som han skrev och spelade i mot Demet Akbağ från mitten av 1990-talet. Hans rollfigur Mükremin gjorde honom till ett välbekant ansikte i hem över hela Turkiet. Samtidigt byggde han upp den andra karriären, den som sällan hamnar i rubrikerna: enmansföreställningen Cebimdeki Kelimeler, pjäsen Sen Hiç Ateşböceği Gördün mü?, som gav honom Cevat Fehmi Başkut-priset i specialklassen 1999, och Kayıp Kentin Yakışıklısı, ett album med sjutton av hans dikter tonsatta av Metin Kalender, Nizamettin Ariç och Ali Aykaç.

Filmen gjorde komikern till ett varumärke. Vizontele, som han skrev och samregisserade med Ömer Faruk Sorak 2001, hämtade inspiration ur barndomsminnet av hur den första tv:n kom till en stad i Hakkâri på 1970-talet. Filmen sålde omkring 3,3 miljoner biobiljetter, blev en av sin tids mest sedda turkiska filmer, vann tre Golden Orange Awards och gav honom Sadri Alışık-priset för bästa skådespelare. Vizontele Tuuba följde 2004, och 2005 introducerade Organize İşler, som släpptes utomlands under titeln Magic Carpet Ride, Asım Noyan – småbedragaren som leder ett gäng udda typer. Julkomedin Neşeli Hayat kom 2009. Samtidigt fostrade BKM en ny generation sketchkomiker genom Çok Güzel Hareketler Bunlar, som samma år vann Golden Butterfly Award för bästa komediserie.

Sedan gjorde han något som varumärket inte krävde av honom. I Once Upon a Time in Anatolia, Nuri Bilge Ceylans film från 2011 om ett sökande efter en begravd kropp under en natt på stäppen, spelade Erdoğan kommissarie Naci, en polis som slitits ner av långtråkighet och ett hetsigt humör. Filmen vann Grand Prix i Cannes. Tre år senare ringde Russell Crowe upp honom personligen och erbjöd honom rollen som major Hasan, den osmanske officeren som hjälper en australisk far att leta efter sina söner efter Gallipoli, i The Water Diviner, Crowes regidebut. Rollen gav Erdoğan AACTA-priset för bästa manliga biroll – ett australiskt akademipris till en turkisk skådespelare som gestaltar den andra sidan av ett nationellt trauma.

Hans mest personliga film som regissör placerar sig mellan de två världarna. The Butterfly’s Dream, som kom 2013, följer Rüştü Onur och Muzaffer Tayyip Uslu, två unga poeter i krigstidens Zonguldak som kämpar mot tuberkulos och fattigdom. Kıvanç Tatlıtuğ och Mert Fırat spelar huvudrollerna, medan Erdoğan själv gestaltar poeten Behçet Necatigil. Turkiet skickade in filmen som sitt bidrag till Oscarsgalans kategori för icke-engelskspråkig film. Den kom inte med på kortlistan, och turkiska kolumnister hade tvivlat på dess chanser hos akademin redan från det ögonblick den valdes ut.

Motsägelsen i hans offentliga image har blivit tydligare sedan dess. Hans komedier har länge skildrat makten underifrån, genom bedragare, småpåvar och provinsiella potentater. I Ekşi Elmalar från 2016 spelade han själv en småstadspolitiker. Men i december 2022 tog han emot filmpriset vid Presidential Culture and Arts Grand Awards från president Recep Tayyip Erdoğan – som inte är släkt med honom. Turkiska medier rapporterade om en våg av kritik på sociala medier från oppositionella följare, som invände mot att han tog emot priset ur presidentens händer. Episoden visar dilemmat för en komiker som blivit en institution: han hyllas både av publiken som skämten skrevs för och av staten som hans rollfigurer ständigt snubblar över.

Inget av det har fått honom att slå av på takten. Organize İşler: Sazan Sarmalı tog tillbaka Asım Noyan till biograferna 2019. 2022 skrev han Aydınlıkevler, sin första pjäs på tjugo år, ett porträtt av Ankara på 1970-talet i regi av Serdar Biliş som förde Demet Akbağ tillbaka till scenen. I juli 2025 spelades pjäsen för 127:e gången. För tv skrev han och spelade huvudrollen i İnci Taneleri, där han gestaltade Azem Yücedağ i ett drama för Kanal D. Serien sändes från januari 2024 fram till sitt 51:a och sista avsnitt den 12 mars 2026 och vann priset för bästa tv-serie vid den 50:e Golden Butterfly Awards.

Hans privatliv har till största delen hållits utanför rampljuset. Han var gift med skådespelaren och kostymdesignern Belçim Bilgin från 2006 till 2018, och de har sonen Rodin tillsammans. Dottern Berfin, från hans första äktenskap, medverkade i Organize İşler. Familjeföretaget sträcker sig längre än till honom: hans äldre bror Mustafa grundade danskompaniet Fire of Anatolia, och hans yngre bror Deniz har komponerat musik till BKM-produktioner.

Bedragarens nya kapitel är Organize İşler: Karun Hazinesi, som Netflix släppte globalt under titeln Money Trap den 16 oktober 2026: åtta avsnitt skapade och skrivna av Erdoğan, i regi av Şenol Sönmez, med Kıvanç Tatlıtuğ, Ezgi Mola, Bensu Soral och Rıza Kocaoğlu i rollistan. I juli 2026 sade han också i Feyyaz Uçars program F90 att en tredje Vizontele är planerad till 2027, utan att några skådespelare eller någon handling har offentliggjorts. Asım Noyan kanske aldrig får gå i pension; hans upphovsman, som närmar sig sextio, är på väg tillbaka till filmen som började med en tv-apparat och en bergsstad.