Sonia Friedman, producenten som styr West End men varnar för att kalkylen inte går ihop

Sonia Friedman

Photo: Walter Gramatté / CC0, via Wikimedia Commons

Född	1965 United Kingdom
Yrke	Teaterproducent
Priser	Officer of the Order of the British Empire · Commander of the Order of the British Empire · The Stage Awards Producer of the Year · WhatsOnStage Equity Services to Theatre

Enligt The Sunday Times är var fjärde föreställning i Londons West End i höst en produktion av Sonia Friedman. Under några dagar i oktober öppnade hon på nytt Harry Potter och det fördömda barnet i en ny enaktversion, hade premiär på en nyuppsättning av Rent i en teater som på hennes förslag fått namn efter Tom Stoppard och förberedde Keira Knightley inför förhandsvisningarna av Robert Ickes scenversion av The Lives of Others. Få har haft så stor del av en stads teaterscen i sina händer samtidigt, och ännu färre har talat så öppet om hur illa kalkylen bakom den har gått sönder.

Det är paradoxen i kärnan av hennes karriär. I mer än tre decennier har Friedman visat att seriös dramatik kan dra in stora pengar på kommersiella teatrar. På hennes repertoar samsas Stoppard, Stephen Sondheim och Jez Butterworth med franchisemaskineriet kring Hogwarts och Stranger Things: The First Shadow. The New York Times har antytt att hon kan vara den mäktigaste producenten i teaterbranschen. Ändå säger hon nu att produktionskostnaderna har nått en nivå som är ohållbar för de flesta, och att en pjäs som kostar en viss summa i London kan bli nästan sex gånger så dyr på Broadway.

Hennes egen väg in i branschen var allt annat än rak. Hon föddes i april 1965 som yngst av fyra barn till violinisten Leonard Friedman, som hade lett Royal Philharmonic Orchestra under Sir Thomas Beecham, och konsertpianisten Clair Llewelyn, och växte upp i norra London. Hennes far lämnade familjen kort efter hennes födelse, och de äldre syskonen, däribland sångerskan och regissören Maria Friedman och violinisten Richard Friedman, uppfostrade henne till stor del. I en intervju med The Sunday Times 2026 berättade hon att hon inte har något minne av en familjemiddag, att hon blev relegerad för skolk och att hon lämnade skolan som 16-åring utan några betyg. ”Teatern räddade mig”, sa hon. Sedan dess har hon argumenterat för mer drama i skolan.

National Theatre anställde henne 1988, först inom scenadministration och utbildning och därefter som producent för teaterns turnerande verksamhet och ungdomsarbete, där hon arbetade tillsammans med bland andra Harold Pinter. 1993 grundade hon tillsammans med regissören Max Stafford-Clark det nyskrivna dramatikbolaget Out of Joint. Ambassador Theatre Group anställde henne 1998 för att driva en av sina scener, och övergången till kommersiell teaterproduktion blev tuff. Hon har berättat att hon mötte ”enorm sexism” på vägen. 2002 startade hon Sonia Friedman Productions med ATG i ryggen.

Det som följde saknar många motsvarigheter. Vid Olivier Awards 2014 vann hennes produktioner priserna för bästa nya pjäs, bästa nya musikal, bästa nyuppsättning av en pjäs och bästa nyuppsättning av en musikal – allt samma kväll. Bland dem fanns Chimerica, The Book of Mormon och Merrily We Roll Along i regi av hennes syster Maria. Harry Potter och det fördömda barnet, som hon producerade tillsammans med Colin Callender efter en berättelse av J.K. Rowling, Jack Thorne och John Tiffany, vann nio Olivierpriser 2017, fler än någon annan produktion före den, och året därpå Tonypriset för bästa pjäs. Därefter vann även The Ferryman, The Inheritance, Leopoldstadt och Stereophonic samma pris. I början av 2025 räknade The New York Times därför hennes produktioner till fem av de sex senaste Tonyvinnarna för bästa pjäs. På tv vann en film hon producerade under nedstängningen, regisserad av Stephen Daldry och med James McAvoy och Sharon Horgan i rollerna, BAFTA-priset för bästa enskilda drama.

Hennes ställning som branschaktör bygger lika mycket på mod som på känsla. När Broadwayuppsättningen av Funny Girl gick trögt 2022 ersatte hon huvudrollsinnehavaren Beanie Feldstein, vars recensioner hade varit blandade, med Lea Michele – och föreställningen blev en succé. Hon hade 18 föreställningar på repertoaren när pandemin stängde teatrarna och använde nedstängningen till att se till att Harry Potter och det fördömda barnet i New York kortades från två delar till en. Därmed kunde Broadways dyraste icke-musikal till slut gå med vinst. I september 2026 följde originaluppsättningen i London efter och avslutade sin tvådelade version efter tio år.

Meriterna har också en mindre smickrande sida. New York, New York, Kander och Ebbs musikal som fick Broadwaypremiär 2023, blev en stor besvikelse trots sin höga budget. Broadwayuppsättningen av Merrily We Roll Along, som vann en Tony 2024, blev dyr att se mot slutet av spelperioden. Friedman har medgett att en producent som driver frågor om tillgänglighet riskerar att anklagas för hyckleri. Hennes svar är att hennes föreställningar alltid har ett antal billigare platser. Den svårare frågan är strukturell. Några av hennes största framgångar, däribland The Inheritance, började på subventionerade scener som Young Vic innan de flyttades över under hennes flagg. Nu säger hon att den subventionerade sektorn har det tufft och att kommersiella producenter måste samarbeta närmare med den. Ett West End där ett enda bolag står för en fjärdedel av föreställningarna är effektivt. Huruvida det är bra för det ekosystem som förser det med nya produktioner är en fråga som hennes framgång aktualiserar tydligare än någon annans.

2025 omorganiserade hon företaget och tog tillbaka sin tidigare ekonomichef Jack Dingle som dess första verkställande direktör, så att hon, med egna ord, skulle kunna fokusera mer på utveckling, produktioner och konstnärer. Tillsammans med Hugh Jackman startade hon Together, en satsning på avskalade pjäser på små scener till priser som bolaget beskriver som genuint överkomliga. Paddington The Musical, hennes familjeföreställning på Savoy, vann sju Olivierpriser 2026, däribland för bästa nya musikal. Samma år placerade The Stage henne på andra plats i sin lista över de mest inflytelserika personerna inom brittisk teater. Hon utnämndes till OBE 2016 och CBE 2023.

I september presenterades Duke of York’s Theatre under sitt nya namn, Tom Stoppard Theatre. Namnet hade Friedman föreslagit för teaterns ägare efter dramatikerns död i november 2025. Hon producerade fem av hans pjäser, däribland Arcadia, Rock ’n’ Roll och hans sista verk, Leopoldstadt. Vid namnbytet mindes hon meddelandena han brukade skicka från gatan: ”Jag är där nere. Dags för en kaffe.” ”Jag älskade honom”, sa hon. Hon är singel, har inga barn och har öppet berättat om två allvarliga utmattningsperioder, den senaste efter pandemin.

The Lives of Others får premiär på Adelphi Theatre den 29 oktober 2026 med Knightley, Stephen Dillane och Luke Thompson, och Rent, där Gaten Matarazzo gör sin West End-debut, har förlängt biljettförsäljningen till den 29 maj 2027. Rupert Grint återvänder som Ron Weasley i Broadwayuppsättningen av Harry Potter och det fördömda barnet från den 2 februari 2027, och Paddington The Musical börjar med förhandsvisningar på Al Hirschfeld Theatre den 30 mars 2027, inför premiären den 18 april. På Broadway, säger hon, är den största utmaningen ekonomin. Nästa säsong får visa om producenten som bemästrat London också kan få kalkylen att gå ihop där.

Taggar: ceos, företag, West End, Sonia Friedman, Harry Potter and the Cursed Child, Leopoldstadt