Reza Rahadian, Indonesiens mest anlitade skådespelare, kliver bakom kameran

Reza Rahadian

Photo: Netmediatama / CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Född	5 mars 1987 Bogor, Indonesia
Yrke	Skådespelare och filmregissör
Känd för	Sri Asih, 24 Hours with Gaspar, Grave Torture
Priser	Citra Award for Best Actor · Citra Award for Best Supporting Actor · Citra Award for Best Original Screenplay

Indonesiska biobesökare har ett återkommande skämt om honom, så ofta upprepat att tidningarna numera använder det i sina rubriker: ”Reza lagi, Reza lagi.” Reza igen. Titta på affischerna utanför en biograf i Jakarta en vanlig månad, så lär Reza Rahadian finnas med på åtminstone en av dem. Han är den manlige huvudrollsinnehavare som nominerats flest gånger i Citra Awards historia, Indonesiens nationella filmpris, och den som oftast har vunnit priset för bästa manliga huvudroll. Ändå är filmen som betytt mest för hans namn utomlands en film där han själv inte medverkar. I Pangku, hans första långfilm som regissör, lät han Claresta Taufan, Fedi Nuril och Christine Hakim ta plats framför kameran och höll sig själv på andra sidan linsen.

Hans namn är i sig ett familjeporträtt. Rahadian är en sammanslagning av föräldrarnas namn: Abdul Rahim, en persisk man från Iran, och Pratiwi Widantini Matulessy, som har rötter på Ambon och vars hela släktnamn han bär som Reza Rahadian Matulessy. Paret gick skilda vägar när sonen var sex månader gammal. Han växte upp med sin ensamstående mamma i Bogor i västra Java, där han föddes. Hon var kristen och han blev muslim, och hon lärde honom att visa respekt för olika religioner inom hemmets väggar. Hennes kärlek till film nådde honom långt innan han fick någon utbildning.

Pojken, som föddes den 5 mars 1987, spelade teater i högstadiet, arbetade som statist i såpoperan Bidadari och vann 2004 titeln Favorite Top Guest från ungdomstidningen Aneka Yess!. Han såg modellandet som en väg in i skådespeleriet, inte som en karriär i sig, och det gav honom roller i såpoperor och därefter filmdebuten 2007 i skräckkomedin Film Horor.

Vändningen kom med Hanung Bramantyos Perempuan Berkalung Sorban 2009. Rahadian provspelade för en liten roll, men Bramantyo gav honom i stället rollen som Samsuddin, huvudpersonens våldsamma, månggifta make – en roll som de flesta unga skådespelare med en stor fanskara hade tackat nej till. Den gav honom Citra-priset för bästa manliga biroll. Året därpå vann han priset för bästa manliga huvudroll för Benni Setiawans 3 Hati Dua Dunia Satu Cinta, en kärlekshistoria mellan människor med olika tro som påminde om hemmet där han själv växte upp. Han spelade delfinforskare i Kamila Andinis Laut Bercermin (The Mirror Never Lies) och gick ner tio kilo inför Brokenhearts.

Sedan kom rollen som präglade hans offentliga image. I Faozan Rizals Habibie & Ainun, som hade premiär i slutet av 2012, spelade han B. J. Habibie, ingenjören som blev Indonesiens tredje president, mot Bunga Citra Lestari. Recensenten på The Jakarta Post lyfte fram hur fullständigt han gick in i Habibies röst och manér, och rollen gav honom hans tredje Citra-pris 2013. Därefter fortsatte den indonesiska filmen att kalla in honom när den behövde en nationell gestalt: titelrollen i Garin Nugrohos Guru Bangsa: Tjokroaminoto, Kartinis bror Kartono i Kartini och den unge Habibie igen i förhistorien Rudy Habibie. Däremellan spelade han den omöjlige chefen i kontorskomedin My Stupid Boss, som gav honom priset för bästa manliga huvudroll 2016.

Skämtet om hans allestädesnärvaro rymmer en verklig invändning: en bransch där utbudet av manliga huvudrollsinnehavare har vuxit snabbt återvänder gång på gång till samma ansikte för presidenter, hjältar, otrogna makar och skräckfilmsroller. Rahadian har ett Citra-rekord genom att ha nominerats två gånger i samma kategori, bästa manliga huvudroll, under fyra olika år – och två gånger förlorade han, som om han konkurrerade ut sig själv. 2015 var han nominerad för både Kapan Kawin? och Guru Bangsa: Tjokroaminoto, men fick se Deddy Sutomo vinna. Han spelade en biroll i Edwin-filmen Seperti Dendam, Rindu Harus Dibayar Tuntas, som vann Guldbjörnen i Locarno 2021, och blev samma säsong Aris, den otrogne maken i centrum för strömningsmelodramat Layangan Putus. En skärmpersonlighet som fungerar lika bra i en festivalvinnare som i en veckovis såpopera kan se mindre ut som bredd och mer som en oförmåga att säga nej.

Mellan 2021 och 2023 var han ordförande för kommittén bakom Festival Film Indonesia, som står bakom Citra-priserna. När mandatperioden var slut avböjde han att ställa upp igen och sade att tre år fick räcka. 2023 vann han sitt fjärde pris för bästa manliga huvudroll för Berbalas Kejam, vilket gjorde att han gick förbi Deddy Mizwar och Sukarno M. Noor och blev den mest prisbelönade vinnaren i kategorin. 2024 hade han huvudrollen i Joko Anwars skräckfilm Siksa Kubur.

Pangku föddes ur något han såg under arbetet. När han filmade längs kustvägen Pantura 2020 lade han märke till kopi pangku-stånden, vägkantskaféer där servitriser sitter i manliga kunders knä. Tillsammans med Felix K. Nesi skrev han manuset, som utspelar sig under den ekonomiska krisen 1998 och kretsar kring en ung mamma som tar jobbet för att hålla familjen flytande. Filmen hade premiär i sektionen Vision – Asia på Busans internationella filmfestival i september 2025 och vann där fyra priser, bland annat publikpriset och FIPRESCI:s kritikerpris. Vid Festival Film Indonesia 2025 tog den hem fyra Citra-priser, däribland bästa film, bästa kvinnliga biroll för Christine Hakim och bästa originalmanus för Rahadian och Nesi. Det var hans sjätte Citra-pris i karriären och det första som inte hade något med hans ansikte att göra.

Hans senaste arbete löper längs båda spåren. I maj 2026 hade Annisa, en kortfilm om en blind tonårsflicka som han regisserat tillsammans med den filippinska filmskaparen Sam Manacsa, premiär i programmet Next Step Studio på Cannes Critics’ Week. Samma år spelade han mot Luna Maya i skräckfilmen Suzzanna: Santet Dosa di Atas Dosa och i Baim Wongs familjedrama Semua Akan Baik-Baik Saja.

Årets största roll är den han gör reklam för just nu. I Yosep Anggi Noens Laut Bercerita (The Sea Speaks His Name), som bygger på Leila S. Chudoris roman, spelar han Biru Laut, en studentaktivist som försvinner under de sista åren av den nya ordningen. Filmen följer familjen som fortsätter att leta efter honom. Rahadian är också exekutiv producent. Filmen hade världspremiär i huvudtävlan vid Busan den 11 oktober 2026, avslutar Jakarta Film Week den 25 oktober och får biopremiär i Indonesien den 29 oktober.

Nästa film han regisserar är redan på väg framåt. I oktober 2026 vann hans projekt Casparina CJ ENM Award på Asian Project Market i Busan. Juryn beskrev det som ett familjedrama byggt på regissörens mest personliga berättelse. Publiken som säger ”Reza lagi” kan snart behöva fundera på om det fortfarande gäller när namnet står i eftertexterna i stället för på affischen.