Kiefer Sutherland – skådespelaren som aldrig blir av med Jack Bauer

Kiefer Sutherland

Photo: Gage Skidmore from Peoria, AZ, United States of America / CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons

Född	21 december 1966 London, England, Storbritannien
Yrke	Skådespelare
Känd för	Stand by Me, På heder och samvete, Dark City
Priser	Golden Globe · Emmy · SAG · Stjärna på Hollywood Walk of Fame · Canada's Walk of Fame · Zurich Film Festivals livstidspris

I närmare ett decennium var Kiefer Sutherland mannen som tv-världen litade på när klockan tickade. Jack Bauer fick slut på tid varje timme men lyckades alltid hitta lite till, och rollen gjorde Sutherland till den bäst betalda skådespelaren i tv samtidigt som den gav hans ansikte ett permanent uttryck av krisläge. Mycket av det han valt att göra sedan dess liknar en lång förhandling med den rollfiguren: en president som ingen röstat fram, en marinkapten som bryter samman i vittnesbåset, en countrysångare som bearbetar whisky och ånger, en präst på Manhattan som gör upp med en pistol. Några av de diskussionerna vinner han. Utanför rampljuset fortsätter rubrikerna att dra honom tillbaka.

Skådespeleriet kom till honom genom arvet lika mycket som genom egna val. Hans föräldrar, Donald Sutherland och Shirley Douglas, var kanadensiska skådespelare verksamma i England när han och hans tvillingsyster Rachel föddes på St Mary’s Hospital i Paddington i London. Hans morfar var Tommy Douglas, premiärminister i Saskatchewan, som ofta tillskrivs äran för att ha infört allmän sjukvård i Kanada. Föräldrarna gick skilda vägar när han var liten, och han växte till största delen upp med sin mamma i Toronto. I en intervju med The Sunday Times berättade han att han sällan träffade sin pappa, annat än under loven, innan han flyttade hemifrån som femtonåring.

Sutherland, född den 21 december 1966, fick sin första huvudroll som sjuttonåring i The Bay Boy (1984), ett kanadensiskt uppväxtdrama som gav honom en Genie Award-nominering. Därefter flyttade han till Los Angeles, där han delade bostad med Robert Downey Jr. i tre år.

Hollywood gav honom till en början roller som hotfulla typer. I Rob Reiners Stand by Me (1986) spelade han Ace Merrill, den switchbladsviftande mobbaren som plågar fyra pojkar på jakt efter en död kropp. I Joel Schumachers The Lost Boys (1987) var han David, den blekblonda ledaren för ett gäng tonårsvampyrer. Young Guns (1988) placerade honom bredvid Emilio Estevez som revolvermannen Doc Scurlock, och Schumacher tog tillbaka honom i Dödlig puls (1990), där han spelade en läkarstudent fast besluten att dö tillräckligt länge för att få se vad som finns bortom.

Det följande decenniet var mer hektiskt än sammanhängande. Han spelade en yngre officer under Jack Nicholson i På heder och samvete (1992), Athos i The Three Musketeers (1993) och en stammande psykiater i Alex Proyas Dark City (1998). Han regisserade kriminaldramat Truth or Consequences, N.M. (1997), köpte en ranch i Montana och tillbringade en del av slutet av 1990-talet på rodeobanan. I Phone Booth (2002), hans fjärde film med Schumacher, syntes han knappt alls: en lugn röst i luren som håller Colin Farrell instängd i en telefonkiosk med ett prickskyttegevär riktat mot honom.

Sedan kom 24. Från 2001 till 2010, och på nytt i återkomsten 24: Live Another Day 2014, spelade Sutherland Bauer i realtid: en timme per avsnitt och ett dygn per säsong. Serien gav honom en Golden Globe 2002, två Screen Actors Guild Awards och, efter flera nomineringar, en Primetime Emmy för bästa manliga huvudroll i en dramaserie 2006. Samma år gjorde ett kontrakt som uppgavs vara värt 40 miljoner dollar för tre säsonger honom till den bäst betalda skådespelaren i amerikansk tv. Han var också exekutiv producent, så han hade själv ett visst ansvar för att försvara rollfigurens val.

Det försvaret blev den mest obekväma delen av arvet efter serien. I februari 2007 besökte brigadgeneral Patrick Finnegan, dekanus vid West Point, inspelningen för att uppmana producenterna att dra ned på tortyrscenerna. Sutherland insisterade på att serien var underhållning och gick med på att säga till kadetterna att det är fel att tortera fångar; diskussionen levde kvar långt efter att serien lagts ned. Hans egen historia gör bilden av en man med kontroll mer komplicerad. 2007 bestred han inte anklagelsen om rattfylleri, hans fjärde sådana anklagelse sedan 1989, och avtjänade 48 dagar i fängelse i Glendale. 2009 överlämnade han sig till polisen i New York efter att ha skallat modedesignern Jack McCollough. Han bad om ursäkt, och anklagelsen lades ned. Den 12 januari 2026 greps han i Hollywood, misstänkt för olaga hot, efter att en förare för en samåkningstjänst anklagat honom för misshandel. Han släpptes mot borgen samma dag. En källa med insyn i utredningen uppgav för NBC News att konfrontationen hade varit verbal. Åklagare i Los Angeles skickade tillbaka ärendet till polisen och sade i mars att de granskade nya bevis. Vid den uppdateringen hade inga åtal väckts.

Arbetena efter 24 visar på ett mer lågmält sätt vad han kan som skådespelare. Lars von Trier gav honom rollen som den rationelle, dödsdömde maken i Melancholia (2011); han lånade ut sitt ansikte och sin röst till Big Boss i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain; och i westernfilmen Forsaken (2015) spelade han till slut mot sin far. Designated Survivor (2016–2019) vände på Bauer-mallen och gjorde honom till en lågmäld minister som blir president efter att en attack slår ut regeringen. Efter spionserien Rabbit Hole 2023 spelade han örlogskapten Queeg, Humphrey Bogarts gamla roll, i The Caine Mutiny Court-Martial, William Friedkins sista film. Friedkin dog innan premiären. Brian Tallerico på RogerEbert.com kallade insatsen ”en av de bästa skådespelarprestationerna i hans karriär”. Ett år senare gav Clint Eastwood honom en roll i Juror #2.

Musiken är hans andra karriär, och han har aldrig behandlat den som en hobby. Debutalbumet Down in a Hole (2016) skrev han tillsammans med Jude Cole, hans partner på skivbolaget Ironworks, och i juni samma år uppträdde han på Grand Ole Opry. The Guardian skrev 2017 att han var ”den första Hollywood-hobbyartisten som frigjorts från konventionerna och har en verklig chans att bli stor”. Reckless & Me kom 2019. Hans fjärde album, Grey, släpptes den 29 maj 2026 och innehåller hans tolkning av Merle Haggards ”The Bottle Let Me Down”. Från april till juli turnerade han med albumet i Europa, Storbritannien och USA.

Hans första äktenskap, med Camelia Kath, resulterade i dottern Sarah och tog slut 1990. Förlovningen med Dödlig puls-motspelaren Julia Roberts bröts bara dagar före det planerade bröllopet 1991. Skilsmässan från hans andra fru, Kelly Winn, blev klar 2008. Sedan 2017 har han varit förlovad med skådespelaren Cindy Vela. Donald Sutherland dog i juni 2024.

Father Joe, skriven av Luc Besson och regisserad av Barthélémy Grossmann, hade premiär utanför tävlan vid filmfestivalen i Venedig den 5 september 2026. Sutherland, som också var producent, spelar en präst på Manhattan på 1990-talet som ligger i fejd med en maffiaboss spelad av Al Pacino. TheWrap kallade filmen spretig; Vertical har köpt de nordamerikanska rättigheterna inför en bred lansering 2027. Därefter väntar Rod Luries westernfilm The Horseman, med Barry Pepper, och thrillern Copperhead, där han spelar mot Miles Teller och Jason Momoa. Klockan fortsätter att ticka.