Robert Rauschenberg 100 år: Tate Modern tar hem skrotmetallskulpturerna som fördömde konsumtionssamhället

Tre stycken korrugerad plåt räddade från övergivna bensinstationer på de texanska slätterna har rest från ett landskap av industriell kollaps till ARTIST ROOMS-galleriet på Tate Modern — och stannat kvar. Robert Rauschenberg Foundation har donerat tre Glut-skulpturer till ARTIST ROOMS-samlingen, det nationella turnéprogrammet som gemensamt förvaltas av Tate och National Galleries of Scotland. Donationen markerar hundra år sedan Rauschenberg föddes i Port Arthur, Texas — ungefär samma trakter som dessa verk hämtade sitt råmaterial ifrån.

Rauschenberg skapade Gluts mellan 1986 och 1994 som svar på oljeöverskottet som hade krossat Texasekonomin och lämnat efter sig inte bara svårigheter utan fysiska kvarlevor: stillastående pumputrustning, oanvänd skyltning, skrotberget från ett boom som gick i stöpet. Han körde genom det landskapet och förde tillbaka bitarna till sin ateljé. G-I Glut (1986), nu i ARTIST ROOMS-samlingen, monterar ihop skrynkliga bensinstationsskyltar vars bokstäver bildar ”$AVING$” — dollartecknen lade Rauschenberg till; resten fanns redan där. Rasputin’s Revenge Early Winter Glut (1987) bevarar bucklornas och de oxiderade färgernas integritet i det bärgade metallet. Det var inte skulpturer om oljekrisen: det var skulpturer om vad en kapitalistisk ekonomi gör med sitt eget avfall.

Tate Modern exterior view at Bankside London, the former Bankside Power Station converted into a contemporary art museum — Tate Modern, Bankside, London. Photo: Acabashi / Wikimedia Commons (CC BY-SA 4.0)

Det tredje donerade verket, Mobile Cluster Glut (Neapolitan) (1987), bär på en specifik biografi. Skrotet som ingår i det användes först som scendekor i Trisha Brown Dance Companys Lateral Pass (1985), ett av de definierande verken inom amerikansk postmodern dans, uppfört i Neapel. När turnén var slut vävde Rauschenberg in metallet i Gluts-serien. Skulpturen bär sin performancehistoria inuti sig — materialet minns två sammanhang på en gång. Också kostymer han formgav för Browns Set and Reset (1983) visas — fotografier av stads- och industriscener silorotryckta på transparent tyg.

Utställningen samlar fler än tjugo verk från tre decennier. Almanac (1962), ett av hans första silkscreenmålningar, lade bilder från tidskrifter, böcker och egna fotografier i lager på duk — en komprimering som förebådade den bildmättade kulturen som kom. Carnal Clocks (1969) är kinetiska verk som håller faktisk tid genom att tända och släcka elektriska lampor med regelbundna mellanrum; teknologi integrerad i objektet, som ständigt performar. Jammers (1975–76) är längder av klarfärgad siden spänd över rottingstavar, tillverkade efter ett besök i Ahmedabad i Indien. Utställningen spårar denna rastlöshet som en metod: Rauschenberg veckade om och om igen in världen runt sig — dess material, rörelser, teknologier — i verket.

ARTIST ROOMS: Robert Rauschenberg öppnar på Tate Modern den 21 september och är gratis att besöka till december 2027. Utställningen är organiserad i samarbete med Robert Rauschenberg Foundation, med kuratorerna Gregor Muir, samlingsdirektör på Tate, Andrew de Brún, biträdande kurator på Tate Modern, och Julia Blaut, seniorkurator på Robert Rauschenberg Foundation. Tate Modern ligger på Bankside, SE1.

Taggar: Robert Rauschenberg, ARTIST ROOMS, Robert Rauschenberg Foundation, skrotmetallskulpturer, Tate Modern, Trisha Brown