Salvator Mundi är inte målad av Leonardo, hävdar en AI — men domen på 81 % är inte granskad

Få ansikten i det västerländska måleriet har diskuterats så länge som det i mitten av Salvator Mundi: en Kristus som blickar ut genom ett dis av mjukad skugga, med höger hand höjd i välsignelse och ett kristallklot vilande i den vänstra. Om det diset är Leonardo da Vincis eget sfumato, en elevs tålmodiga efterbildning eller konservatorernas verk när de byggde upp en svårt nött valnötspanel har varit den verkliga frågan sedan målningen dök upp igen.

Den brasilianske forskaren Átila Soares da Costa Filho säger nu att en programvara kan besvara den. I ett pressmeddelande som skickats till italienska och andra europeiska medier uppger han att hans attributionssystem Luminari — byggt på faltningsnätverk tränade på en konstnärs kända verk — pekar ut Giovanni Antonio Boltraffio, Leonardos milanesiske elev, som den mest sannolika upphovsmannen.

The Salvator Mundi after cleaning in 2006-07, showing cracks and paint losses — Salvator Mundi fotograferad 2006–07, efter rengöring och före restaurering. Bild: public domain (Wikimedia Commons)

Metoden har enligt pressmeddelandet två steg. För att inte bedöma en yta som övermålats av senare händer lät Soares först en modell skapa en ”intelligent” rekonstruktion av panelen som den såg ut före de successiva restaureringarna, med över 10 miljarder parametrar. Ett tyskt AI-system jämförde sedan det ansiktet med det som konservatorn Dianne Modestini tagit fram och fann stark fysionomisk överensstämmelse. Attributionstestet satte sedan sannolikheten för Boltraffio till 81 procent; pressmeddelandet hävdar att ett överensstämmelsevärde på 75 procent räcker för att förklara ett verk äkta — en tröskel som anges utan källa.

Läst noga är påståendet mindre kategoriskt än rubriken, som rakt av slår fast att målningen ”inte är av Leonardo”. Samma text säger att Leonardos namn kom direkt efter Boltraffios i systemets rankning av kandidater — hans värde redovisas inte — och att mästaren kan ha bidragit direkt eller övervakat arbetet noga. Det motbevisar inte verkstadshypotesen; det är verkstadshypotesen. Carmen C. Bambach, intendent vid Metropolitan Museum of Art, har hävdat att stora delar av målningen är Boltraffios, med Leonardo ansvarig för retuscheringen.

Historic photograph of a Salvator Mundi attributed to Giovanni Antonio Boltraffio — En Salvator Mundi tillskriven Giovanni Antonio Boltraffio, på ett historiskt fotografi. Bild: Harvard Fine Arts Library, public domain (Wikimedia Commons)

Det som saknas är artikeln. Soares hänvisar till den referentgranskade tidskriften Conservation Science in Cultural Heritage, som ges ut tillsammans med universitetet i Bologna och i vars vetenskapliga råd han själv sitter. Tidskriften har mycket riktigt publicerat en Luminari-studie — om målningar från Rembrandts krets, inte om Salvator Mundi. Siffran 81 procent har inte publicerats i någon referentgranskad studie, och den franska sajten Unidivers, som fick samma påstående i juli, kritiserade det just för detta: inget fullständigt protokoll, ingen lista över träningsbilder, ingen oberoende replikering.

Soares medger i grunden poängen: i pressmeddelandet kallar han AI ”helt enkelt ett av verktygen” som tillsammans för forskarna närmare sanningen.

Själva panelen, som såldes hos Christie’s 2017 som den dyraste målning som någonsin auktionerats ut, har inte visats offentligt sedan dess; enligt pressmeddelandet förvaras den troligen i Genève. Historien är också på väg till tv: 2024 meddelades att Julianne Moore ska spela Modestini i en dramaserie baserad på dokumentären The Lost Leonardo från 2021.

Tills målningen kan ses igen — och en algoritm prövas öppet — återvänder diskussionen dit den började: till det ansiktet, och till vad ett tränat öga tror sig se i skuggan kring munnen.

Taggar: artificiell intelligens, Átila Soares, Dianne Modestini, Giovanni Antonio Boltraffio, konstattributioner, Leonardo da Vinci