Obsess, den kuwaitiska psykologiska skräckminiserien på Netflix, slutar med att förbannelsen är bruten och kärlekshistorien fortfarande öppen. I finalen gräver Talal upp en grav, bränner tyget som bar besvärjelsen och får tillbaka sin fru från en koma. Men den sista scenen tillhör en död kvinnas dagbok, som enligt flera sammanfattningar av finalen slår upp sig själv på en sida med orden ”Talal för alltid”.

Den bilden avgör frågan som serien hållit öppen från början, om Talals syner var en ärftlig sjukdom eller något som gjorts mot honom. Svaret är svartkonst. Den arabiska titeln, An-Nafs Al-Mutma’inna, eller Den förvissade själen, kommer från Koranen och gör den sista scenen till en fråga om huruvida Hessas själ äntligen har funnit ro.

Vem Hessa var och varför hon förbannade Talals familj

Talal (Yaqoub Al-Farhan) återvänder till Kuwait från USA med sin fru Mona (Laila Abdallah) och deras dotter för att närvara vid faderns begravning. Den arabiska filmdatabasen elCinema beskriver upptakten till spökerierna: hans tidigare flickvän Hessa (Haya Abdulsalam) dyker upprepade gånger upp inför honom, tills två vänner berättar att hon dog för två år sedan. DMTalkies tillägger att både hans far och farfar hade lidit av schizofreni och att Talal fruktar att det är hans tur härnäst.

Bakgrunden kommer fram genom Hessas dagbok, som hennes syster lämnar till Talal. DMTalkies redogör för vad den avslöjar. Hessa och Talal var collegeförälskade och planerade att gifta sig, tills Talals far, som ansåg att en boktryckares dotter stod under familjen, beordrade honom att gifta sig med kusinen Mona. Talal lydde och lämnade Hessa utan någon förklaring. Hennes far, som arbetade för Talals far, blev då avskedad, hennes mor dog, och Hessa och systern skickades att bo hos sin mormor.

Mormodern ägnade sig åt svartkonst bakom en grön dörr som flickorna fått veta att de aldrig fick öppna, och dog på golvet i det rummet mitt under en ritual. Hessa tog över hennes bok. Enligt DMTalkies tolkning krävde förbannelsen hennes eget liv: hon måste dö för att den skulle fungera, och hennes ande har väntat på Talal sedan dess. Najib Nasir, kritiker på den panarabiska dagstidningen Al-Araby Al-Jadeed, sammanfattar förloppet som en ung kvinna som ”ärver trolldom av sin mormor” för att ta hämnd på Talal.

Så bryter finalen förbannelsen

Netflix synopsis av det sista avsnittet placerar Talal vid Monas sjukhussäng efter en olycka, där han inser att han måste bryta förbannelsen. DMTalkies skriver att Hessas ande tog kontroll över Monas kropp medan hon körde och fick henne att krascha bilen, och att Mona på intensivvården är fångad på en mörk plats där anden plågar henne. Leisurebyte beskriver hur Hessa vill ta Monas liv, ta Talal för sig själv och få honom att känna den förlust hon själv kände när hans far skilde dem åt och avskedade hennes far.

Talals sökande leder till mormoderns hus, där DMTalkies uppger att det finns en inskription på en vägg: ”Det som föds av eld dör bara av eld. Och hemligheten ligger begravd hos förfäderna.” Talal tolkar ”förfäderna” som mormodern, gräver upp hennes grav och hittar en tygbit som den franska sajten Ayther beskriver som märkt med ett pentagram, förbannelsens fysiska bärare.

Innan han bränner den dras Talal, enligt DMTalkies återgivning, in i en syn av Hessa på en strand, där hon erbjuder sig att förlåta honom och börja om. Han vägrar och säger till gestalten att han vet att den inte är Hessa. Närvaron kallar honom svag och säger att bara döden kan befria honom från hans skuld. Talal erkänner att hans tystnad var hans största misstag och bränner tyget. Hessas ande försvinner, och Mona vaknar.

Den sista scenen: en ursäkt och en dagbok som inte stannar stängd

Epilogen hoppar fyra månader framåt. Mona är gravid, och familjen har bestämt sig för att bo kvar i Kuwait i familjehemmet; DMTalkies och Ayther anger att barnet är en flicka. Talal besöker sedan Hessas grav för att lämna kvar hennes dagbok. Enligt DMTalkies ber han om ursäkt för att han inte stod upp för henne och för att han valde tystnad framför att kämpa för deras kärlek, säger att även hon gick över alla gränser med förbannelsen och önskar hennes ande frid.

När han går därifrån slår dagboken, enligt sammanfattningarna, upp sig själv på sidan där Hessa skrev ”Talal för alltid”. Leisurebyte säger att serien ”inte riktigt bekräftar vad den sista scenen betyder” och att den ”antyder att farvälet kanske inte är ett rent avbrott”.

Ingen andra säsong kommer att förklara det

Ayther beskriver Obsess som en avslutad miniserie som från början var tänkt som fyra avsnitt, och uppger att varken Netflix eller producenten Shasha har meddelat någon förnyelse; TMDB för serien som avslutad. Den regisserades av Said El Marouk efter ett manus av Eyad Saleh och kom till Netflix den 30 oktober, i tid för Halloweenhelgen. MCM:s bevakning av premiären går igenom rollbesättning och miljö. De fyra avsnitten är mellan 49 och 58 minuter långa, ungefär tre och en halv timme sammanlagt.

Vad den sista scenen egentligen betyder

Sammanfattningarna läser slutet på två huvudsakliga sätt. I det första är Talals ursäkt precis vad Hessa behövde: tyget är aska, hon har fått sin avslutning, och orden i dagboken är den kärlek som överlever hatet. I det andra, som både DMTalkies och Ayther lyfter fram, väntar besattheten på en ny form, och flickan som Mona bär på är den närliggande kandidaten. Leisurebyte ger en stillsammare tredje tolkning: Talals skuld, och det orättvisa sätt på vilket hans familj behandlade Hessa, kommer att följa honom oavsett vad han bränner.

Slutet stänger också dörren till den medicinska förklaring som de första avsnitten väckte. Nasir menar att serien inleds som en konflikt mellan förnuft och vidskepelse och sedan låter sig ledas ”som yr, rakt in i vidskepelsens famn”, vilket han räknar den till last, tillsammans med överraskningar som han tycker saknar samband. Leisurebyte är mer välvilligt, berömmer skådespelarna och den mörka stämningen men kallar budskapet ”ytligt” på grund av tidsbrist. Hur som helst är förbannelsen verklig, och DMTalkies skriver att svartkonst, inte sjukdom, dödade Talals far.

Titeln väger över. Den förvissade själen citerar sura al-Fajr, verserna som uppmanar en själ i frid att återvända till sin Herre, ”välbehagande och behaglig”, och den arabiska underhållningssajten Bostah noterar kontrasten mellan den frasen och seriens besatthet och skräck. En dagbok som slår upp sig själv efter ursäkten beskriver en själ som inte har gått någonstans. Den spanskspråkiga titeln, El alma intranquila (Den oroliga själen), och den polska, Niespokojna dusza (Den rastlösa själen), vänder på originalet. Obsess sista sida ger dem rätt.