Hawthorne Hill på Netflix: SafeSport visste. Barisone sköt ändå

Innan Michael Barisone sköt sin elev Lauren Kanarek två gånger i bröstet på nära håll på gården Hawthorne Hill i Long Valley, New Jersey, hade båda parter redan lämnat in formella klagomål till den amerikanska ridsportsförbundet USEF och dess disciplinorgan SafeSport. Barisone uppgav att Kanarek utsatt honom för systematiska trakasserier i sociala medier. Kanarek hade anmält sin tränare till SafeSport för maktmissbruk, intimidering och hot mot hennes karriär. Båda klagomålen mottogs, handlades och arkiverades. Ingenting förändrades på gården. Netflix-dokumentären Untold: The Shooting at Hawthorne Hill handlar inte om ett skott. Den handlar om vad ett system gjorde med all den informationen.

Organet som handlade men inte ingrep

USEF och SafeSport är inte myndigheter. De utgör självregleringens mekanism inom amerikansk olympisk ridsport — ett slutet disciplinsystem konstruerat för att hantera interna konflikter utan att involvera det ordinarie rättsväsendet. På den 53 acres stora egendomen bodde Barisone, Kanarek och hennes förlovade Rob Goodwin på samma tomt, medan den professionella relationen vittrade sönder genom kryptiska inlägg i sociala medier, samtal till polisen och ömsesidiga anklagelser. Månadsavgiften för träning, boende och skötsel av hästarna låg på omkring 5 000 dollar. Ingen av parterna hade möjlighet att bara gå därifrån. Klagomekanismen var det enda institutionella verktyg de hade tillgång till. Båda använde den. Det räckte inte.

Det som framkommer av de kända fakta är inte ett procedurfel, utan ett strukturellt misslyckande. USEF och SafeSport handlade båda parters klagomål med administrativ noggrannhet. Det är exakt i det som ärendets analytiska kärna ligger. Systemet fungerade enligt sina egna regler — och ändå tog någon fram ett vapen ur ett kassaskåp.

Dokumentärens uppbyggnad

Regissören Grace McNally bygger filmen kring en formell omöjlighet: två intervjupersoner vars berättelser ömsesidigt utesluter varandra, och ett arkivmaterial som ingen av dem kontrollerar. Barisone, reserv i det amerikanska olympiska ryttarlaget 2008, frikändes i april 2022 av en jury — en rättslig institution som är vanlig i USA men sällsynt i Sverige — med hänvisning till tillfällig otillräknelighet. Inför kameran uppger han att han saknar varje minne av skotten. Kanarek, som överlevde efter att ha träffats av två skott i bröstet på nära håll, hävdar att den minnesförlusten är teater.

McNally dömer inte. Det hon placerar under de två vittnesutsagorna är inspelningen av 911-samtalet på morgonen: Kanareks röst som säger att hon skjutits i hjärtat, Barisones röst som hörs i bakgrunden innan polisen anländer. Den inspelningen gjordes innan någon av parterna hade en juridisk strategi, innan advokaterna kopplades in, innan försvaret om otillräknelighet konstruerats. Den kan inte revideras i efterhand. McNally använder den som ett faktaunderlag snarare än som ett dramatiskt grepp — kompletterat med rättegångsbilder, skärmdumpar av båda parters inlägg i sociala medier och vittnesutsagan från en utredare som på kamera säger att han har svårt att tro att någon kan skjuta en annan människa och inte minnas det.

De verkställande producenterna Chapman Way och Maclain Way — skaparna av Wild Wild Country och Tiger King — har tillämpat samma metod i samtliga sina dokumentärer: långvarig tillgång till ett slutet samhälles inre logik, observerat utan kommentar tills den logiken genererar sitt eget argument. Det slutna samhället är här den amerikanska elitdressyrsporten — inte bara Barisone och Kanarek, utan hela den ekonomiska och institutionella strukturen som möjliggör att en dokumenterad konflikt eskalerar under månader medan förbundet arkiverar ärendena.

Fallet som inte avslutades

Dokumentären släpps medan rättsprocesserna fortfarande pågår. Efter frikännandet väckte Barisone en federal civilrättslig talan mot USEF med påståendet att förbundet ignorerat hans upprepade varningar innan skjutningen. I slutet av 2025 utfärdade samma organisation ett livstidsförbud mot honom inom SafeSport för handlingar som saknar koppling till Kanarek-fallet. Inför premiären publicerade Kanarek ett öppet brev där hon anklagade produktionsbolaget Propagate Content för att ha förvrängt sanningen för att gynna tittarsiffrorna. Barisones advokat tillbakavisar samtliga hennes påståenden, precis som han gjort sedan 2019. Dokumentären existerar inte utanför den här konflikten — den är ytterligare ett omtvistat dokument i den, och en av de levande huvudpersonerna har redan offentligt tagit avstånd från den innan sändning.

Det som frikännandet på grund av otillräknelighet inte kan reparera är den fråga filmen ställer utan att besvara: om USEF och SafeSport tog emot båda parters klagomål, handlade dem och arkiverade dem, och skotten ändå avfyrades — vad gör ett självreglerande organ annorlunda nästa gång? Samma klagomekanism som handlade Hawthorne Hills ärenden är fortfarande i drift. Varken domen eller dokumentären ger något svar.

Untold: The Shooting at Hawthorne Hill har premiär på Netflix den 21 april 2026. Filmen är regisserad av Grace McNally, har en speltid på cirka 73 minuter och är klassificerad TV-MA. Producerad av Propagate Content och Stardust Frames med Chapman Way och Maclain Way som verkställande producenter. Det är den fjärde och sista filmen i Untolds veckoserie för 2026, efter dokumentärerna om Lamar Odom, Chess Mates och Portland Trail Blazers.