BEAT: En sonisk utforskning av gränslandet mellan liv och död

Martha Lucas
BEAT – A Verbatim Song Cycle 

Gränsdragningen mellan klinisk biologi och metafysisk existens utgör kärnan i ett nytt och betydelsefullt verk inom den samtida musikteatern. Kompositören och saxofonisten Lydia Kenny har tillsammans med librettisten och sångerskan Olivia Bell skapat BEAT – en dokumentär sångcykel som använder en säregen instrumentering bestående av saxofon, basklarinett, harpa, röst och elektronik för att utmana våra föreställningar om vitalitet. Verket fungerar som en ljudlig undersökning av den märkliga puls som binder oss samman och ställer den provocerande frågan om ett bultande hjärta verkligen är den enda förutsättningen för att betraktas som levande.

Ett eklektiskt arkiv av mänsklig erfarenhet

Verkets fundament vilar på en omfattande samling dokumentärt material där vetenskaplig empiri vävs samman med djupt personliga vittnesmål. Librettot är ett kuraterat collage av förstahandsintervjuer, medicinsk facklitteratur om historiska behandlingsmetoder, tidningsfragment och naturvetenskapliga rön om kryobiologi. Detta ordgranna tillvägagångssätt integrerar slumpmässiga samtal från det offentliga rummet med samtida reflektioner från digitala plattformar, vilket skapar en mångdimensionell berättelse som rör sig mellan det kliniska och det mystiska. Genom att inkludera sakrala texter från olika traditioner och erfarenheter från personal inom palliativ vård, belyser BEAT de rituella övergångarna mellan närvaro och frånvaro, kropp och ande, hjärtslag och tystnad.

Mellan det medicinska och det transcendentala

Musikaliskt rör sig verket inom en elektroakustisk ram där träblåsinstrumentens och harpans organiska klangvärldar möter syntetiska texturer. Detta dokumentära musikteaterverk strävar efter att dekonstruera samhälleliga antaganden om dödlighet genom ett collage av röster – från arkiverade och ihågkomna till levande och spontana. Den konstnärliga ensemblen utgörs av Olivia Bell på röst, Lydia Kenny på saxofon, Mared Pugh-Evans på harpa och Kathryn Titcomb på basklarinett, med vibrafonspel av Robbie Wills och elektronisk bearbetning av Manish Sanga. Resultatet är en surrealistisk men djupt förankrad betraktelse av den mänskliga konditionen, som utforskar det svårfångade territoriet mellan vetenskaplig evidens och existentiell tystnad.

Föreställningen äger rum tisdagen den 27 januari klockan 19:30 på Canal Café Theatre i London. Verket har en speltid på cirka 60 minuter och rekommenderas för en publik från 14 år och uppåt.

Dela denna artikel
Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *