Har vi tröttnat på zombiefilmer än? Det får var och en avgöra, men om ni mot förmodan inte har fått nog än, bjuder Netflix på ännu en zombiefilm, denna gång från Indonesien och med titeln ”The Elixir”.
I det mättade landskapet av zombiefilmer gör sig en ny utmanare från Indonesien redo att omdefiniera apokalypsen. Skräcken är inte förankrad i ett labbvirus eller en oförklarlig farsot, utan i djupet av landets eget kulturarv. ”The Elixir”, vars originaltitel är ”Abadi Nan Jaya”, framträder som den första indonesiska zombiefilmen producerad i samarbete med Netflix – ett verk som förenar brutal skräck med familjedrama, lokal folktro och till och med inslag av svart komedi.
Filmen är regisserad av den hyllade skräckmästaren Kimo Stamboel och rör sig bort från genrens västerländska konventioner för att utforska en unikt oroande premiss: ett utbrott av levande döda, utlöst av ett traditionellt örtexilir avsett att skänka evig ungdom. Berättelsen kretsar kring gränslös ambition och mänsklig arrogans, och presenterar en katastrof som inte är en slumpmässig händelse, utan en direkt konsekvens av perversionen av en uråldrig tradition.
Genom att placera farsotens ursprung i jamu – Indonesiens traditionella örtmedicin – gör filmen en medveten ”lokalanpassning” av en global skräckarketyp. Zombien, vanligtvis en symbol för ångest över okontrollerad vetenskap eller samhällskollaps, omformas här till ett monster fött ur den egna kulturens inre. Hotet kommer inte från en okänd, yttre kraft, utan från korruptionen av ett genuint element, avsett att hela men som förvandlats till en förbannelse av mänsklig girighet.
Detta tillvägagångssätt gör skräcken mycket mer intim och störande. Monstret är inte ”den andre”, den främmande; det är en manifestation av ”oss”, en spegling av hur de heligaste traditionerna kan vanhelgas i den egoistiska jakten på makt och odödlighet. Historien lovar därför att vara mer än bara en enkel överlevnadskamp; den framstår som en tematisk utforskning av kulturarvets bräcklighet inför mänsklig ambition.
Handlingen: Ambition, familjekonflikt och fallet ner i kaos
Berättelsen i ”The Elixir” utspelar sig i en miljö som maximerar isolering och spänning: en avlägsen by nära Yogyakarta, en symbolisk region för javanesisk kultur. Denna lantliga och isolerade skådeplats fungerar som en smältdegel och fångar karaktärerna i ett mikrokosmos där interna spänningar är på väg att explodera, långt innan det övernaturliga hotet uppenbarar sig.
I hjärtat av detta samhälle finns familjen som äger ett välrenommerat örtmedicinföretag kallat ”Abadi Nan Jaya” – ett namn som ironiskt nog betyder ”Evigt Segrande”. Familjeföretaget kämpar dessutom för att hålla sig flytande mitt i den moderna konkurrensen, vilket lägger till ett desperat inslag i patriarkens agerande.
Konflikten tar fart när Kenes, spelad av Mikha Tambayong, återvänder hem för att konfrontera sin far, patriarken Sadimin (Donny Damara), om företagets framtid och hans kontroversiella personliga beslut. Dispyten är inte bara professionell utan djupt personlig, och etablerar från början ett drama centrerat kring arv, generationskonflikter och oläkta känslomässiga sår.
Spänningen trappas upp dramatiskt när Kenes upptäcker att hennes bästa vän, Karina (Eva Celia), tänker gifta sig med hennes åldrande far, Sadimin. Denna triangulering av relationer adderar ett lager av svek och svartsjuka som ytterligare förgiftar familjeatmosfären och driver känslorna till bristningsgränsen.
Det är under kulmen av denna hetsiga familjekonfrontation som skräcken släpps lös. Driven av ett tvångsmässigt sökande efter makt och långt liv, konsumerar Sadimin sin senaste skapelse: ett experimentellt elixir som lovar evig ungdom. Men istället för den efterlängtade vitaliseringen utlöser drycken en monstruös förvandling. Sadimin förlorar medvetandet och återföds som en skräckinjagande varelse, patient noll i en zombiefarsot som kommer att spridas över hela byn.
Berättarstrukturen gör det tydligt att apokalypsen inte är en olycka, utan en direkt och metaforisk konsekvens av familjens inre förruttnelse. Den fysiska monstruositet som uppstår är en spegelbild av den känslomässiga och moraliska korruption som redan förtärde dem. Girigheten efter kontroll över företaget, svartsjukan över relationen mellan Karina och Sadimin, och arrogansen i att utmana dödligheten är de verkliga patogenerna. Elixiret, istället för att bota åldrandets fundamentala mänskliga brist, förstärker deras värsta impulser tills det förvandlar dem till en bokstavlig farsot.
På så vis använder filmen zombieapokalypsen som ett kraftfullt allegoriskt verktyg. För att överleva det yttre hotet från de levande döda måste den splittrade familjen först konfrontera och läka de inre gifterna – egot, bitterheten och sveket – som höll på att förstöra dem långt före det första bettet.
Kimo Stamboel: En indonesisk skräckmästares vision
I spetsen för detta projekt står Kimo Stamboel, en etablerad profil och en av de mest inflytelserika rösterna inom samtida indonesisk skräckfilm. Stamboel regisserar inte bara, utan skriver även manus tillsammans med Agasyah Karim och Khalid Kashogi, med Edwin Nazir från Mowin Pictures som producent. Hans medverkan ger projektet en beprövad auktoritet och konstnärlig vision, och placerar ”The Elixir” i en bana av en filmskapare med en distinkt stil och djup kunskap om genren.
Stamboels filmografi vittnar om hans förmåga att skapa tryckande atmosfärer och fasor djupt rotade i den indonesiska kulturella kontexten. Han är känd för sin ”suggestiva känsla i skräckfilmer” och har regisserat kassasuccéer och hyllade genrefilmer som The Queen of Black Magic, Sewu Dino, Dancing Village: The Curse Begins, Headshot och Macabre. Dessa verk kännetecknas av att de utforskar folktro, svart magi och övernaturliga förbannelser, vilket har befäst hans rykte som en filmskapare som hämtar skräcken från lokala traditioner och trosföreställningar.
Trots sin gedigna erfarenhet markerar ”The Elixir” en milstolpe i hans karriär, eftersom det är ”första gången han regisserar en film med zombietema”. Detta steg in i en globalt erkänd subgenre verkar vara ett strategiskt konstnärligt beslut. Med sina egna ord har Stamboel uttryckt stolthet över att inte bara utforska ett ”nytt skräckelement” för egen del, utan också över att ”visa upp och lyfta indonesisk kultur på den internationella scenen” genom detta samarbete med Netflix. Uttalandet avslöjar en dubbel ambition: dels den personliga utmaningen i att återuppfinna en välkänd arketyp, dels målet att fungera som en kulturell ambassadör.
Detta drag kan tolkas som en kalkylerad utveckling i hans karriär. Stamboel verkar använda de välbekanta och universellt begripliga ramarna för en zombiefilm som en ”trojansk häst” för att introducera en global publik till särdragen i indonesisk kultur, såsom jamu och komplexa javanesiska familjedynamiker. Istället för att bara anta en Hollywood-formel, tillämpar han sin karakteristiska stil av kulturspecifik skräck på en global mall. Denna strategi att fusionera det lokala med det globala (”glokal”) ligger perfekt i linje med Netflix produktionsmodell, som söker innehåll med stark lokal identitet men med internationell dragningskraft. ”The Elixir” representerar därför inte bara en ny film i hans filmografi, utan en medveten expansion av hans konstnärliga och kommersiella räckvidd, ett kalkylerat försök att föra sin vision av indonesisk skräck till världsscenen utan att späda ut dess väsen.
Överlevnadens ansikten: Skådespelarna
Skådespelerskan, sångerskan och modellen Mikha Tambayong spelar Kenes, Sadimins dotter som återvänder till byn för att konfrontera sin far om företagets framtid och hans personliga beslut, vilket placerar henne i centrum för familjekonflikten. Hennes medverkan är särskilt betydelsefull eftersom den markerar ett nytt samarbete med regissören Kimo Stamboel efter att hon spelat huvudrollen i hans tidigare skräcksuccé, Sewu Dino (2023). Denna tidigare erfarenhet av regissörens stil och genrens krav antyder en kreativ synergi som kommer att gagna filmen.
Eva Celia, en mångsidig skådespelerska och musiker, axlar rollen som Karina, Kenes bästa vän, vars avsikt att gifta sig med Kenes far, Sadimin, skapar en djup känslomässig spricka precis innan katastrofen bryter ut. Celias filmografi visar på en anmärkningsvärd bredd, som sträcker sig från skräckfilm med Takut: Faces of Fear (2008) till kampsportsfilm med eposet The Golden Cane Warrior (2014) och den nyligen släppta actionthrillern The Shadow Strays (2024). Hennes erfarenhet av fysiskt krävande roller positionerar henne som ett idealiskt val för en överlevnadsskräckfilm.
Rollen som patriarken Sadimin spelas av den respekterade och prisbelönta skådespelaren Donny Damara. Han spelar ägaren till jamu-företaget, vars gränslösa ambition efter evig ungdom leder honom till att bli zombieapokalypsens patient noll, och därmed fungerar som katastrofens katalysator. Damara är en högt ansedd profil inom asiatisk film, vars främsta merit var vinsten för Bästa Skådespelare vid Asian Film Awards för sin modiga och transformerande tolkning av en transkvinna i filmen Lovely Man (2011). Hans närvaro i rollistan tillför projektet ett enormt dramatiskt djup och säkerställer att karaktären som blir huvudmonstret spelas med den komplexitet och det patos som krävs.
I birollerna ser vi också framstående skådespelare som Dimas Anggara, Marthino Lio, Kiki Narendra, Ardit Erwandha, Claresta Taufan och Varen Arianda Calief, som kompletterar ensemblen av karaktärer som kommer att kämpa för att överleva kaoset.
Global premiär för apokalypsen
”The Elixir” (”Abadi Nan Jaya”) kommer att finnas tillgänglig för global och exklusiv streaming på Netflix från och med den 23 oktober 2025.
