Claire Oliver Gallery presenterar We AmeRícans, en grupputställning kuraterad av fotografen och kuratorn Ruben Natal-San Miguel som för samman flera generationer av puertoricanska konstnärer och konstnärer med puertoricansk bakgrund. Presentationen omfattar måleri, fotografi, skulptur, grafik, textil och blandade medier. Med titeln hämtad från Tato Lavieras dikt ”AmeRícan” placerar utställningen kulturell hybriditet och gemenskap i centrum och använder konsten för att synliggöra berättelser om identitet, resiliens och vardagliga erfarenheter i den puertoricanska diasporan i New York och bortom staden.
Den kuratoriella hållningen behandlar utställningen som både dokumentation och bevarande. I stället för en enhetlig huvudtes organiserar Natal-San Miguel verken som ett sammansatt register: personliga berättelser som tillsammans tecknar gemensamma erfarenheter av migration, arbete och kulturell stolthet. Utgångspunkten är att visuella praktiker gör mer än att spegla livet i puertoricanska och Nuyorican-miljöer; de bidrar till ett generationsöverskridande arkiv som knyter konstnärer till kvarter, familjeminne och medborgerliga institutioner.
Galleriet förankrar projektet i sitt långsiktiga engagemang för konstnärskap som breddar allmänhetens förståelse av historia och identitet. Genom att ägna Harlem-rummet åt en polyfon presentation rotad i puertoricansk erfarenhet betonar programmet ett urbant kontinuum där konstnärlig produktion, lokalsamhällesorganisering och institutionsbyggande är ömsesidigt beroende. New York fungerar inte som kuliss utan som en integrerad del av berättelsen, där ateljépraktik kopplas till stadens långa puertoricanska kulturhistoria.
Konstnärslistan omfattar Carlos Betancourt, Elsa María Meléndez, Erica Morales, Ruben Natal-San Miguel, Dave Ortiz, Felix Plaza, Wanda Raimundi-Ortiz, Nitza Tufiño, Beatriz Williams, James Cuebas och Danielle de Jesus. Deras arbeten skiljer sig åt i material och metod men möts tematiskt i skildringar av vardagsscener, intergenerationella band och arbetslivets textur. Betancourts performativa installationer utgör ett utåtriktat motstycke till mer intima verk, medan andra bidrag förankrar helheten i grafiska, textila och berättande måleriska traditioner.
Institutionella släktlinjer görs tydliga. Nitza Tufiño—medgrundare av El Museo del Barrio och Taller Boricua Printmaking Studio—knyter utställningen till en mångårig infrastruktur för puertoricansk konst i New York och understryker att kulturarbete ofta innebär att skapa platser, utbilda yngre konstnärer och vidmakthålla gemenskapsverkstäder. James Cuebas förlänger denna tråd genom sitt engagemang i Rafael Tufiño Printmaking Workshop i East Harlem och Lower East Side Printshop, där han utforskar gummibikromat, litografi, serigrafi och monotypi. Inkluderingen av sådana nätverk visar hur process och plats är oupplösligt sammanlänkade i utställningens berättelse.
Presentationen lyfter även fram nyare institutionell synlighet. Danielle de Jesus—med vidareutbildning vid Yale, medverkan i Whitney Biennial och senare visningar på MoMA PS1—tillför en yngre röst som rör sig obehindrat mellan akademiska, museala och lokalt förankrade sammanhang. Hennes närvaro förstärker den intergenerationella strukturen: etablerade namn, verkstadsbaserade praktiker och nya röster delar rum utan stela hierarkier.
Wanda Raimundi-Ortiz arbetar med ett hybridt formspråk—europeisk porträtttradition, serieestetik, performance och folkloristiska referenser—för att adressera frågor om ras, trauma och reparativt arbete. Meriter från ledande institutioner, däribland Smithsonian National Portrait Gallery och Museo de Arte de Puerto Rico, liksom medverkan i internationella biennaler, placerar We AmeRícans i ett transregionalt sammanhang. Dessa kopplingar fungerar inte enbart som referenser; de visar hur puertoricanska röster cirkulerar över plattformar samtidigt som de förblir förankrade i gemenskapens berättelser.
Textila, grafiska och hantverksnära praktiker ges särskild tyngd. Elsa María Meléndez—uppmärksammad med publikpriset i American Portraiture Today vid Smithsonian—gör nål, tråd och tyg till instrument för berättande och kritik. Hennes arbetssätt visar hur hem- och ”tillämpade” konstarter blir vektorer för politiskt minne när de aktiveras med materialmedvetenhet och formmässig stringens. Kuratoriellt placeras dessa material jämsides med måleri och fotografi utan hierarki, i takt med en bredare samtida diskussion om medier som länge kodats som hantverk.
Erica Morales, mottagare av Rema Hort Mann Emerging Artist Grant, lyfter fram den dubbla rollen som pedagog och konstnär i New York. Hennes medverkan tillför en pedagogisk dimension och erkänner klassrum, verkstad och ateljé som platser som ömsesidigt stärker överföringen av kulturell kunskap. Fokus på mentorskap—formellt och informellt—återkommer genom konstnärslistan och stödjer utställningens bevarandeinriktade logik.
Nya och framväxande perspektiv ges medvetet utrymme. Målaren Beatriz Williams, utställningens yngsta deltagare, undersöker närhet och avstånd mellan puertoricanskt arv och familjeliv i New York och tecknar en intimitet som hämtar näring ur både minne och geografi. Felix Plaza gör sin galleridebut och introducerar en röst i utveckling mellan grafik och måleri. I båda fallen prioriterar det kuratoriella valet mindre nyhet än kontinuitet—hur nästa generation tar över, omformar och omformulerar gemensamma teman.
Den historiska bakgrunden dras upp med precision. Utställningen refererar till migrationsvågen under mitten av 1900-talet som förändrade New York, när ekonomiska påfrestningar på ön, växande arbetstillfällen i staden och mer tillgängliga flygresor drog många puertoricaner till fastlandet. Vid mitten av 1960-talet hade mer än en miljon bosatt sig i USA och New York blivit det största kulturcentret utanför ön. Denna bakgrund fungerar inte som scenografi utan klargör hur sociala och ekonomiska skiften präglar de ämnen, material och gemenskapsstrukturer som konstnärerna dokumenterar och omtolkar.
Uställningen erkänner också den centrala roll som puertoricanska kvinnor har haft i New Yorks konfektionsindustri—särskilt på Lower East Side—där kvalificerat arbete bidrog till både familjers stabilitet och stadens modeekonomi. Genom att namnge denna arbetshistoria knyter presentationen samman ateljéproduktion med en bredare ”görande-ekonomi”—verkstäder, fabriker och hemmiljöer där hantverksskicklighet, kreativitet och ömsesidighet har burit familjer och kvarter. Kopplingen mellan textil praktik och konfektionsfältet understryker hur materiella uttryck i galleriet resonerar med varaktiga former av hantverk och omsorg.
Genom hela hängningen förstås mediemångfalden som ett tecken på berättandets bredd snarare än en checklista. Måleri och fotografi uppträder sida vid sida med grafik, textil, skulptur och blandade medier och tydliggör att en diaspora per definition är plural. Hänvisningen till Lavieras ”AmeRícan” befäster detta genom att åberopa en litterär tradition som i decennier beskrivit identitet som en sammansättning av språk, minne, grannskap och migration. Utställningens struktur—intergenerationell, plattformsöverskridande och förankrad i konkreta gemenskapsinstitutioner—ger denna idé påtaglig form.
Natal-San Miguels egen praktik belyser utställningens ton och metod. Hans fotografier finns bland annat i samlingarna vid Museum of Fine Arts, Boston, The Studio Museum in Harlem och El Museo del Barrio—ett uttryck för ett långvarigt engagemang i staden, gatulivet och människorna som befolkar den. Här översätts den sensibiliteten till en kuratoriell strategi som prioriterar levd erfarenhet och gemenskapens dokumentation framför spektakel och läser varje verk som en delberättelse inom en större medborgerlig historia.
Sammantaget framstår We AmeRícans som en deklaration om närvaro och kontinuitet. Uställningen samlar etablerade gestalter, verkstadsbaserade praktiker och nya röster för att visa hur kulturellt minne består—genom institutioner grundade och burna av konstnärer, genom överföring mellan generationer och genom material valda för sin resonans med vardagens arbete. Resultatet är en strukturerad, återhållen blick på puertoricansk identitet sådan den levs och representeras i New York och i den vidare diasporan.
Plats och datum: Claire Oliver Gallery, Harlem, New York — Pågår 5 november 2025–3 januari 2026; mottagning med konstnärerna fredag 7 november kl. 18.00–20.00; pressmeddelande utskickat 3 oktober 2025.
