Netflix förbereder sig för att lansera en av de mest ambitiösa europeiska tv-produktionerna på senare år, ”Heweliusz”. Långt ifrån ett enkelt katastrofdrama dyker serien ner i ett av de djupaste såren i Polens moderna historia för att utforska universella teman som sorg, motståndskraft och den outtröttliga jakten på ansvar. Inspirerad av förlisningen av färjan MS Jan Heweliusz – landets dödligaste maritima katastrof i fredstid – frångår produktionen en bokstavlig återgivning för att erbjuda en komplex och mångbottnad berättelse. Serien nöjer sig inte med att skildra tragedin till havs; den ägnar en stor del av sin energi åt att utforska en andra katastrof, tystare men lika förödande: den som utspelade sig på land, där offrens familjer mötte byråkratisk likgiltighet, misstankar om mörkläggning och en kamp för sanningen som skulle pågå i årtionden.
Den narrativa strukturen i ”Heweliusz” är medvetet dubbel och förenar ett överlevnadsdrama med en intensiv rättsprocess. Den verkliga intrigen, som seriens fokus antyder, ligger inte bara i Östersjöns isiga vågor, utan i de bittra efterdyningarna på land – en labyrint av mörkläggningar, företagsmisslyckanden och officiell feghet. Denna narrativa strategi är ingen slump. Serien kommer från det hyllade kreativa teamet bakom Högvatten (Wielka Woda), en produktion som redan visat sin förmåga att dramatisera nationella tragedier med djup historisk känslighet. Precis som sin föregångare, som använde översvämningen 1997 för att analysera tidens institutionella dysfunktioner, använder ”Heweliusz” katastrofen 1993 som en katalysator för att dissekera ett avgörande och turbulent ögonblick: Polens övergång från kommunism till demokrati. I detta sammanhang kämpade statliga institutioner för att hitta ett nytt paradigm för ansvarsskyldighet och svek ofta dem de var menade att skydda. Färjans förlisning blir därmed en kraftfull metafor för en nation som navigerar bland resterna av en gammal regim och den svåra uppgiften att bygga en framtid baserad på förtroende och rättvisa.
Den dubbla handlingen: En storm till havs, en annan på land
Berättelsen i ”Heweliusz” utspelar sig på två parallella fronter som flätas samman för att skapa en historia av extraordinär rikedom och komplexitet. Å ena sidan kastar serien tittaren rakt in i katastrofens hjärta och återskapar med en skakande realism den desperata kampen för överlevnad ombord på MS Jan Heweliusz natten mellan den 13 och 14 januari 1993. Med hjälp av den senaste filmtekniken strävar skaparna efter att ge en trogen bild av händelserna som utspelade sig mitt i en orkanliknande storm på Östersjön, och fångar intensiteten och skräcken i de sista ögonblicken.
Seriens känslomässiga och tematiska kärna ligger dock i dess andra handlingslinje: kampen som utkämpas på land. Denna del av handlingen följer de överlevande, änkorna och offrens familjer på deras smärtsamma resa efter tragedin. Deras sorg förvärras av ett system som verkar vända dem ryggen och konfronterar dem med en systematisk likgiltighet som tvingar dem att kämpa inte bara för minnet, utan också för sina näras värdighet. Det som börjar som ett sökande efter svar förvandlas gradvis till en fullskalig rättsprocess. Serien dokumenterar den noggranna utredningen, labyrinten av rättsliga förfaranden och den frustrerande konfrontationen med en byråkratisk apparat som verkar mer intresserad av att skydda sig själv än att avslöja sanningen. Ett särskilt fokus läggs på kvinnorna – hustrur, mödrar och döttrar – som mitt i kaoset av Polens politiska och sociala omvandling tvingas leda denna kamp och möta inte bara förlusten, utan också ”systemets brutalitet”.
Denna narrativa design skapar en kraftfull kontrast. Till havs möter karaktärerna naturens blinda, opersonliga raseri – en kaotisk och elementär kraft. På land är kampen däremot mot ett system skapat av människor, ett nätverk av institutioner som, istället för att erbjuda skydd och rättvisa, blir en motståndare genom fördunkling, försumlighet och tystnad. Genom att ställa dessa två strider mot varandra antyder serien att det systematiska misslyckandet på kontor och i domstolar är en ännu djupare och mer oförlåtlig tragedi än stormen på Östersjön. Medan förlisningen var en naturhändelse förstärkt av mänskliga misstag, var den efterföljande förnekelsen av en tydlig och transparent rättvisa resultatet av en rad medvetna mänskliga beslut, vilket förvandlar ett överlevnadsdrama till en reflektion över själva kärnan i ansvar och rättvisa.
En stjärnspäckad rollista för ett nationellt sår
För att ge liv åt en historia av sådan omfattning och nationell genklang har ”Heweliusz” samlat en ensemble av några av Polens mest prestigefyllda skådespelare, vars insatser förankrar det historiska dramat i en djup känslomässig sanning.
Michał Żurawski spelar Binter, en central karaktär som förkroppsligar den moraliska konflikten inom sjöfartssamhället. Binter är en sjöman som slits mellan lojaliteten till minnet av sin avlidne mentor – en person som antagligen var kopplad till fartygets befäl – och sitt tvingande behov av att avslöja sanningen, även om det innebär att riskera sin karriär och konfrontera sina kollegor. Hans dilemma förstärks av närvaron av två legender inom polsk skådespelarkonst, Jan Englert och Magdalena Zawadzka, som spelar hans föräldrar och tillför en generationsmässig tyngd till hans inre kamp.
Magdalena Różczka axlar rollen som Jolanta Ułasiewicz, hustru till färjans kapten, Andrzej Ułasiewicz. Efter katastrofen kastas hennes karaktär in i en offentlig strid, inte bara för sanningen, utan också för att försvara sin makes heder, som de första utredningarna försökte utpeka som huvudansvarig. Różczka personifierar den envishet och motståndskraft som familjerna som vägrade acceptera den officiella versionen visade. För att förbereda sig för sin roll träffade skådespelerskan den verkliga Jolanta Ułasiewicz, ett möte som, med hennes egna ord, ”gav henne vingar” att närma sig karaktären med största möjliga äkthet och respekt.
De två huvudpersonerna representerar symboliskt de två fronterna i kampen för sanningen. Binter, som en del av systemet, personifierar den inre kampen – dilemmat för ett vittne som måste välja mellan sitt samfunds tystnadskod och sanningens moraliska imperativ. Hans resa utforskar utmaningarna med reformer inifrån. Å andra sidan förkroppsligar Jolanta Ułasiewicz, som en civilperson utanför de maritima och juridiska maktstrukturerna, den vanliga medborgarens yttre kamp för att kräva ansvar av mäktiga och ogenomskinliga institutioner. Deras parallella vägar erbjuder ett komplett porträtt av sökandet efter rättvisa och visar att det kräver både tryck utifrån och mod inifrån.
Rollbesättningen kompletteras med stora namn som Borys Szyc i rollen som kapten Ułasiewicz, vars gestalt blir epicentrum för kontroversen efter katastrofen, och en stark birollsensemble som inkluderar bland andra Tomasz Schuchardt, Konrad Eleryk och Justyna Wasilewska. Denna stjärnkonstellation understryker projektets betydelse inom polsk film och behandlar det inte bara som en underhållningsserie, utan som en förstklassig kulturell händelse.
Bakom kulisserna: Den mest ambitiösa produktionen i det moderna Polen
”Heweliusz” utmärker sig inte bara för sin narrativa djup, utan också för en produktionsskala som positionerar den som ”den största och mest komplexa serieproduktionen i Polen under de senaste åren”. Den tekniska och logistiska ansträngningen bakom serien är ett bevis på dess ambition att återskapa en nationell tragedi med den trohet och visuella slagkraft den förtjänar.
Produktionssiffrorna är talande: projektet involverade över 120 skådespelare med dialog, 3 000 statister för att befolka både scenerna på färjan och sekvenserna på land, och ett tekniskt team på över 140 personer som arbetade bakom kamerorna. Inspelningen sträckte sig över 106 dagar, mellan januari och augusti 2024, och omfattade en mängd platser över hela Polen, inklusive nyckelplatser från den verkliga historien som Świnoujście (färjans avgångshamn), Szczecin, Gdynia och Warszawa, vilket stadigt förankrar fiktionen i minnets geografi.
Den största tekniska utmaningen var utan tvekan återskapandet av den maritima katastrofen. Serien innehåller över 130 katastrofscener, som filmades i en noggrann trestegsprocess för att uppnå en aldrig tidigare skådad realism. Först, på en ”torr inspelningsplats”, byggdes repliker av färjans passagerarkorridorer och hytter på rörliga plattformar som kunde lutas för att simulera fartygets krängning utan vatten. För det andra, för scenerna på däck och kommandobryggan under stormen, utvecklade produktionsteamet i Warszawa ett innovativt system med upphängda kulisser på en ”våt inspelningsplats”. En 17 meter lång replika av kommandobryggan hängdes i en specialkran för att simulera vågornas slag, medan andra strukturer kunde lutas upp till 90 grader för att återskapa färjans kantring under kontrollerade men extremt realistiska förhållanden. Slutligen filmades de mest komplexa scenerna, som krävde att skådespelarna interagerade med stora vattenmassor, i LITES FILM STUDIOS i Bryssel, en av Europas mest avancerade vattenanläggningar. I en bassäng på nästan 1 500 kvadratmeter och upp till 10 meter djup användes gigantiska propellrar, vattenkanoner och kranar som kunde lyfta 25 ton för att simulera tragedinatten, räddningen på livflottar och den slutliga förlisningen – bedrifter som är omöjliga att filma på öppet hav.
Denna monumentala tekniska ansträngning stod alltid i tjänst hos en tydlig konstnärlig vision och en djup ansvarskänsla. Regissören Jan Holoubek betonade det ”enorma ansvar och det enorma arbete” som projektet innebar, vilket krävde ”stor beslutsamhet” från ett team som arbetade i månader under extrema förhållanden, ofta på natten och på vattnet.
Manusförfattaren Kasper Bajon uttryckte för sin del tyngden av sin plikt gentemot offren och deras familjer: ”Jag kände ett enormt ansvar att inte svika dem – att utifrån det jag hörde bygga en berättelse som skulle förmedla deras upplevelse med respekt och äkthet”, sade han efter att ha träffat många av dem som drabbades av tragedin.
Slutligen ramade producenten Anna Kępińska in serien som en handling för att bevara det historiska minnet. ”Jag är mycket stolt över att vi berättade historien om Heweliusz”, förklarade hon, ”för under produktionen insåg jag att denna historia inte alls är så allmänt känd som jag trodde. Och det är fantastiskt att serien i viss mån kan bevara detta minne.”
Det kreativa teamet bakom denna monumentala produktion leds av regissören Jan Holoubek, manusförfattaren Kasper Bajon och producenten Anna Kępińska. Den filmiska visionen fångades av filmfotografen Bartłomiej Kaczmarek, med musik komponerad av Jan Komar. Huvudrollerna spelas av Michał Żurawski, Magdalena Różczka, Borys Szyc, Tomasz Schuchardt, Konrad Eleryk, Justyna Wasilewska, Jan Englert och Magdalena Zawadzka.
Den historiska kontexten: Den sanna tragedin med MS Jan Heweliusz
För att förstå omfattningen av Netflix-projektet är det viktigt att känna till den verkliga historien som inspirerar det: en kedja av försummelser, ignorerade varningar och en tragedi som kunde ha undvikits.
Under de tidiga timmarna den 14 januari 1993 var last- och passagerarfärjan MS Jan Heweliusz på väg från Świnoujście i Polen till Ystad i Sverige. Ombord fanns 64 personer, inklusive besättning och passagerare, mestadels lastbilschaufförer. Fartyget seglade rakt in i hjärtat av stormen Verena, en orkan med vindar på 160–180 km/h och vågor upp till sex meter höga. Runt klockan 4:10 på morgonen började färjan kränga farligt. Lastsäkringssystemen på fordonsdäcken gav vika, och lastbilar och tågvagnar började glida, vilket ödesdigert destabiliserade fartyget. Ett mayday-anrop sändes klockan 4:40, men det var för sent. Klockan 5:12 kantrade MS Jan Heweliusz och sjönk i Östersjöns isiga vatten, cirka 24 km från kusten av den tyska ön Rügen. Av de 64 personerna ombord överlevde endast 9 besättningsmedlemmar. 55 personer, inklusive 20 besättningsmedlemmar och samtliga 35 passagerare, miste livet.
Stormen var utlösaren, men inte den grundläggande orsaken till katastrofen. MS Jan Heweliusz, som sjösattes 1977, hade en så problematisk historia att den hade fått smeknamnet ”den flytande kistan”. Under sina 15 år i tjänst hade fartyget varit inblandat i nästan 30 allvarliga olyckor, inklusive kollisioner, motorfel och en nästan-kantring.
En vändpunkt i dess säkerhetshistorik inträffade i september 1986, då en allvarlig brand ödelade ett av dess däck. Reparationen som utfördes var, enligt flera källor, olaglig och vårdslös: istället för att byta ut de skadade stålkonstruktionerna hälldes 60 till 70 ton betong för att jämna ut däcket. Denna lösning tillförde inte bara en betydande vikt till fartyget, utan komprometterade också allvarligt dess tyngdpunkt och redan prekära stabilitet.
Denna kaskad av systemfel och företagsförsummelser kulminerade dagarna före dess sista resa. Färjans akterport skadades under en tilläggningsmanöver i Ystad. Trots att kaptenen begärde att fartyget skulle tas ur tjänst för en ordentlig reparation, beordrade ägarna en provisorisk reparation och att seglatsen skulle fortsätta. MS Jan Heweliusz seglade mot sitt slutliga öde med en historia av kända fel, en komprometterad stabilitet från en olaglig reparation och en kritisk skada som bara hade lappats ihop. Tragedin var inte en enkel olycka, utan den nästan oundvikliga konsekvensen av en lång kedja av beslut där säkerheten underordnades lönsamheten.
Dramat fortsatte på land. En första undersökningskommission som tillsattes av den polska regeringen avbröts i mars 1993 utan att ha avgett en slutgiltig rapport. År senare, den 26 januari 1999, meddelade Sjöfartsöverdomstolen i Gdynia ett kontroversiellt utslag: även om den erkände fartygets usla tekniska skick, lade den också skulden på den avlidne kaptenen, Andrzej Ułasiewicz, för att ha beslutat att segla med ett fartyg som inte var sjövärdigt – en slutsats som familjerna alltid ansåg vara ett sätt att avleda ansvaret från redarna och tillsynsmyndigheterna.
Familjernas kamp för rättvisa upphörde inte och fann slutligen gehör hos en högre instans. Den 3 mars 2005 avkunnade Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) en historisk dom. Domstolen fann att den officiella polska utredningen av förlisningen inte hade varit opartisk och dömde den polska staten att ersätta offrens anhöriga. Denna dom från ECHR var inte bara en moralisk seger för familjerna, utan bekräftade också deras misstankar om att den nationella utredningen hade varit bristfällig, och utgjorde den faktiska och dramatiska grunden på vilken en stor del av den rättsliga berättelsen i serien ”Heweliusz” bygger.
En handling av kulturellt minne i det postkommunistiska Polen
”Heweliusz” överskrider genren historiskt drama för att bli en handling av kulturellt minne, ett verk som inte bara berättar om en tragisk händelse, utan också använder den som ett prisma för att undersöka en avgörande period i polsk historia. Serien utspelar sig i Polen i början av 1990-talet, en nation i full och kaotisk övergång. Under det decenniet gjorde landet sig av med det kommunistiska regimens strukturer för att omfamna demokrati och marknadsekonomi – en process fylld av möjligheter, men också av desorientering, korruption och ett maktvakuum där gamla metoder med ogenomskinlighet och brist på ansvar fortfarande levde kvar. Historien om Heweliusz, med sin åldrande infrastruktur, sina tvivelaktiga affärsmetoder och sina institutioner som var oförmögna att garantera säkerhet och rättvisa, fungerar som ett mikrokosmos av de utmaningar som det polska samhället som helhet stod inför.
Kopplingen till Högvatten är grundläggande för att förstå dess skapares avsikt. Båda serierna, som utspelar sig under samma årtionde, använder en nationell katastrof som utgångspunkt för att utforska återkommande teman: institutionell inkompetens, kollisionen mellan expertkunskap och en förstenad byråkrati, och vanliga medborgares kamp mot en dysfunktionell stat som ofta ser dem som ett hinder. Denna strategi avslöjar en konsekvent författarröst, intresserad av att gräva fram komplexiteten i den formande perioden av den tredje polska republiken.
Genom att positionera sig som ett verk av kulturellt minne strävar ”Heweliusz” efter att säkerställa att minnet av tragedin och, framför allt, den efterföljande kampen för rättvisa, inte bleknar. Som producenten Anna Kępińska påpekade är historien inte så allmänt känd som den borde vara, och serien har potential att inskriva den i en ny generations kollektiva medvetande. Mer än en enkel berättelse om ett skeppsbrott framstår ”Heweliusz” som en hyllning till offren och en skarp analys av samspelet mellan tragedi, politik och orubblig mänsklig motståndskraft. Serien förväntas återuppväcka den offentliga debatten om säkerhet till sjöss, företagsansvar och det bestående arvet från en utredning som krävde ingripande från en internationell domstol för att dess brist på opartiskhet skulle erkännas.
Premiärinformation
Miniserien ”Heweliusz” har premiär på Netflix den 5 november.
