Nu kommer ”Rent hus” till Netflix – ett chilenskt drama om den komplexa dynamiken mellan makt, beroende och tillgivenhet. En film som drivs av sina karaktärer, sin regi och framför allt av skådespeleriet.
En intim och oroande värld: Berättelsen i ”Rent hus”
Filmens premiss bygger på den intensiva relationen mellan dess två huvudpersoner: Estela, ett hembiträde från södra Chile, och Julia, den sexåriga flickan hon tar hand om dag och natt i en välbärgad men känslomässigt frånvarande familj. Berättelsen utforskar det band de knyter, ett eget universum som både isolerar och förenar dem mot omgivningens likgiltighet.
Denna gemensamma värld närs av intima ritualer, som att sjunga gamla sånger eller promenera i kvarteret med en herrelös hund – stunder som befäster ett medberoende som sträcker sig bortom arbetsrelationen. Filmen använder denna interpersonella dynamik som ett mikrokosmos för att undersöka större sociala spänningar som är typiska för det chilenska och, i förlängningen, det latinamerikanska samhället.
Fler artiklar
Handlingen tar uttryckligen upp Estelas känslor av att vara ”osynlig och frustrerad” och Julias upplevelse av att vara ”djupt övergiven” av sin familj. Genom detta blir filmen en social kommentar om klasshierarkier, det osynliga hushållsarbetet och konsekvenserna av känslomässig försummelse. De dramatiska elementen är rotade i huvudpersonernas känsloliv, medan thrillerns spänning bygger på de psykologiska följderna av deras isolering och beroende. Denna balans bryts av en ”tragisk händelse” som slår sönder deras gemenskap och förändrar deras liv för alltid, vilket leder till den oundvikliga utgången.
Från bok till filmduk: Den litterära grunden
Den tematiska och narrativa styrkan i ”Rent hus” har sitt ursprung i ett hyllat litterärt verk. Filmen är en filmatisering av romanen med samma namn av den chilenska författaren Alia Trabucco Zerán, ett faktum som framhålls i allt reklammaterial för filmen. Romanen är långt ifrån ett mindre verk; det är en prisbelönt bästsäljare som har fått betydande internationellt erkännande. Det mest prestigefyllda beviset på detta är att den tilldelades Prix Femina för bästa utländska roman 2024, ett av Frankrikes viktigaste litteraturpriser.
Originalromanen hör hemma i traditionen ”dirty realism” och är uppbyggd som en bekännelse eller ett förhör. Berättelsen börjar med ett oundvikligt faktum: flickan har dött, och Estela, huvudpersonen, berättar sin historia från vad som verkar vara ett häkte. Hon blir en opålitlig berättare vars version av händelserna är lika fascinerande som tvetydig. Denna förstapersonsskildring utforskar hennes dagliga rutin tills den förvandlas till en ”upprepande och slutligen våldsam mardröm”, vilket avslöjar maktrelationerna inom hemmet.
Utöver det inhemska dramat är romanen djupt förankrad i Chiles nutidshistoria. Handlingen utspelar sig mot bakgrund av de ”sociala oroligheterna 2019”, en serie massiva protester mot ojämlikhet som skakade landet. Denna kontext gör spänningen i huset till en symbol för klassförtrycket och det sociala missnöjet utanför, vilket förvandlar en inhemsk thriller till ett kraftfullt politiskt ställningstagande. Historiens dramatiska kraft hade redan prövats i ett annat medium innan den nådde filmen. År 2024 sattes romanen upp som teaterpjäs av den erkände chilenske skådespelaren och regissören Alfredo Castro. Historiens resa genom tre olika plattformar – litteratur, teater och nu film – vittnar om dess centrala temans universalitet och beständighet.
Ett porträtt av regissören Dominga Sotomayor
Regin av ”Rent hus” står Dominga Sotomayor (Santiago, 1985) för, en av de mest framstående och etablerade personerna inom samtida chilensk film. Hennes karriär som regissör, manusförfattare och producent präglas av ett stadigt erkännande på den internationella festivalscenen. Med en gedigen akademisk bakgrund, inklusive en kandidatexamen i audiovisuell regi från Pontificia Universidad Católica de Chile och en masterexamen i filmregi från ESCAC i Katalonien, Spanien, har Sotomayor utvecklat en sammanhängande och mogen filmisk röst.
Hennes karriär nådde en historisk vändpunkt 2018 när hon blev den första kvinnan i historien att ta emot Leoparden för bästa regi vid den prestigefyllda filmfestivalen i Locarno för sin långfilm För sent att dö ung. Denna milstolpe befäste inte bara hennes status som en filmskapare i världsklass utan positionerade henne också som en pionjär i en historiskt mansdominerad bransch.
Sotomayor har uttryckt att hon föredrar att tala om ”adoption” snarare än ”adaptering” när hon hänvisar till sitt förhållande till Trabucco Zeráns roman. Detta semantiska val avslöjar ett tillägnande av textens anda för att överföra den till sitt personliga universum, snarare än en enkel återgivning. Enligt hennes egna uttalanden tackade hon inte ja till projektet omedelbart; hennes beslut berodde på en djupgående läsning för att avgöra om hon kunde göra det till sitt eget – en process som visar på ett genomtänkt konstnärligt engagemang. Regissören har erkänt att de projekt som gör henne obekväm är de som driver henne kreativt, och utmaningarna med denna film – att arbeta med någon annans verk och för en stor plattform – verkar ha skärpt hennes observationsförmåga. Tematiskt visar hennes filmografi en återkommande fascination för övergångsperioder i barns och ungdomars liv, ofta i sammanhang av bredare sociala eller historiska förändringar. Detta fokus på ungdomen som en barometer för större omvandlingar skapar ett tydligt prejudikat för ”Rent hus”, vilket gör den till en logisk och kraftfull förlängning av hennes personliga röst.
Den kreativa kraften
Bakom ”Rent hus” står ett av Latinamerikas mest inflytelserika och framgångsrika produktionsbolag: Fabula, grundat av bröderna Juan de Dios och Pablo Larraín. Vid deras sida är Rocío Jadue en nyckelproducent i projektet. Fabulas medverkan är ingen liten detalj; den fungerar som en kvalitetsstämpel och en garanti för konstnärlig ambition och global räckvidd.
Fabulas meritlista är oantastlig. Bolaget nådde internationell berömmelse när de vann en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film 2018 för En fantastisk kvinna. Deras prestige har bekräftats med två Oscarsnomineringar 2024 för El Conde (Bästa foto) och Den eviga minnet (Bästa dokumentärfilm), utöver en lång lista av priser på festivaler som Venedig, Berlin och Sundance. Deras engagemang lyfter ”Rent hus” från att vara en lokal produktion till en långfilm avsedd för den internationella marknaden från första början.
Dessutom har Fabula skaffat sig gedigen erfarenhet av att producera innehåll för de stora streamingplattformarna. Deras relation med Netflix är sedan tidigare etablerad och strategisk, efter att ha producerat serier som Baby Bandito och dokumentären Antares de la Luz: Ljusets sekt för streamingjätten. I eftertexterna till ”Rent hus” listas Netflix till och med som ett produktionsbolag tillsammans med Fabula, vilket tyder på ett djupare partnerskap än bara ett distributionsavtal.
I rollerna ses skådespelerskan María Paz Grandjean som Estela, medan den unga Rosa Puga Vittini spelar Julia. Huvudrollerna kompletteras av Ignacia Baeza (även krediterad som Ignacia Baeza Hidalgo), Benjamín Westfall och Rodrigo Palacios. Manus skrevs gemensamt av regissören Dominga Sotomayor och Gabriela Larralde, vilket säkerställer en sammanhållen vision från manus till regi. Det kreativa teamet förstärks av talangen hos den hyllade filmfotografen Bárbara Álvarez och kompositören Carlos Cabezas, vars tidigare arbeten lovar en omsorgsfullt utformad visuell och ljudmässig estetik.
Resan mot en global publik
Resan började med en världspremiär på en scen av högsta klass: den 73:e upplagan av San Sebastiáns internationella filmfestival. Filmen hade äran att inviga den prestigefyllda sektionen Horizontes Latinos, en tävlingssektion som lyfter fram det bästa från regionens film. Vid premiären närvarade nyckelpersoner från projektet, inklusive regissören Dominga Sotomayor, huvudrollsinnehavaren María Paz Grandjean och producenterna Juan de Dios Larraín och Rocío Jadue, vilket underströk evenemangets betydelse.
Efter sin hyllade internationella debut hade filmen en begränsad biopremiär i utvalda biografer i hemlandet Chile. Detta lokala visningsfönster gav den chilenska publiken möjlighet att uppleva verket på storbildsskärm innan den massiva distributionen. Biopremiären i Chile var den 25 september. Slutligen förbereder sig filmen, som döptes om till ”Swim to Me” för den globala marknaden, för sin världsomspännande lansering på Netflix. Denna distribution säkerställer att historien kommer att nå en massiv publik i flera territorier samtidigt. Den globala premiärdagen på Netflix är satt till imorgon, den 10 oktober.
